Pappa & hoppet!

För ett tag sen kom pappa tillbaka med svansen mellan benen och förstod att han betett sej väldigt illa. Han förstod säkert också att jag under dessa 9 månader som vi inte hade någon kontakt hade ändrat på vissa saker. Ingen mer hjälp på samma sätt, ingenting var likadant längre. Det handlar om att han själv måste vakna och det kunde ingen hjälpa honom med, det kunde bara han själv hjälpa han med. I samma veva som han kom med svansen mellan benen hem till mej valde han att flytta och att lämna den kärring som så länge har styrt honom. Jag trodde lika lite på det då som alla andra gånger vi gått igenom den resa. Men något säger mej att det är annorlunda denna gången. Han har inte svarat i telefonen när hon ringt på en månad nu och så här har han aldrig gjort tidigare. Hela förra veckan var han här nykter och hjälpte mej med tvätten. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till. Han bestämde sej för att vakna och inse att hans liv höll på att rasa. Om jag tror på honom? -Är fortfarande för tidigt för att avgöra. Jag vågar inte längre hoppas, men såhär långt har han aldrig tidigare kommit. Även fast han blir nerringd och smsen haglar som sitter han bara och tittar på telefonen.

Jag har alltid sett min pappa som svag. Men just nu är han starkare än pippi. Klarar han detta är han stark och viljan är kunna leva ett normalt liv har återfunnit sej. Men än… vågar jag inte hoppas… För första gången på 10 år pratar han och jag samma språk.. Även om han faller igen.. Kommer jag aldrig att glömma denna veckan.. Den har gett mej så otroligt mycket..

Mest ett klagoinlägg..

Har väll egentligen lika lite att säga som vanligt.. Men några rader ska jag nog kunna få ner..

Vädret: Vet inte vad jag ska säga.. Klagar när det är för varmt, klagar på regnet, klagar på åskan. Jag blir nog aldrig nöjd. Men sen är det allt eller inget när det gäller vädret de senaste veckorna. Det finns liksom inget mellanting. Det har varit varmt att sova, det har varit varmt på dagen, så varmt så det blir olidligt de sista dagarna, idag regnar det och då är det inte det heller bra.

Gravid: Börjar känna att magen är stor nu.. Och folk i min närhet tröstar mej med att den blir större. Och det kommer den ju att bli. Har svårt att resa mej i liggande läge nu. Och då är jag bara i vecka 25. Magen är inte större denna gången än med flickorna men har glömt bort hur tungt det var att bära. Lite ont i bäcken och rygg men annars mår jag bara bra denna gången. Vilket är fruktansvärt skönt. Om man bortser från den kroniska tröttheten då.

Jobbet: Rullar på, jobbar väldigt, väldigt mycket nu över sommaren men behöver pengarna eftersom jag inte har något i babyväg kvar efter flickorna. Och då menar jag att jag inte har absolut någonting. Kläder har jag samlat på mej nu under månaderna som gått och fortsätter tills det är dags.. Men står utan barnvagn och bilbarnstol och säng.. Så jag behöver jobba så jag kan få ihop till dessa saker. Och det löser sej, finns ju tid fortfarande. Men är jag som är mer kräsen denna gången kan jag känna. Vad som helst duger inte.

Ja det var nog allt från mej denna gången..

Lång tid har det gått..

Jag inser att jag får skärpa mej med mina uppdateringar. Att hålla bloggen vid liv utan känsla har jag insett inte varit lätt. Jag har inte hittat den rätta känslan på länge, förr älskade jag att blogga och uppdatera bloggen om min vardag även om inte det är speciellt intressant för någon annan än mej själv. Jag har inte tänkt att sluta skriva, väntar bara på att den rätta känslan ska infinna sej igen. Att den ska komma tillbaka, och det gör det tids nog. Men förtillfället känns det som om jag absolut inte har något att skriva. Egentligen har jag ju massor att skriva om men kanske inte hittar viljan eller orken. Här hemma är det sommarlov för barnen och jag önskar att jag med fick njuta av barnen denna sommaren men tyvärr så jobbar jag precis hela sommaren. Vet inte om man ska skriva tyvärr eftersom jag verkligen behöver pengarna. Det är fruktansvärt tuffa tider ekonomiskt för oss förtillfället.

För 2 veckor sedan föddes 4 underbart söta kattungar under min säng, blev av med alla 4 på samma dag vilket var en enorm lättnad. Nu återstår bara de underbara veckorna med kattungarna innan de ska vidare till sina hem. Barnen är i exstas och kan inte låta bli att titta till dem varanan minut ungefär. Men det är riktigt roligt att få dela den glädjen med dem de veckor som de får bo hemma hos oss.

Jag själv gick in i vecka 23 idag och dagarna och veckorna räknar ner, minns inte att tiden gick så fort när jag väntade flickorna. Bebisen i magen sparkar för fullt och den visar varje dag att den lever, nu börjar det bli roligt eftersom både jag och familjen kan känna sparkarna. Barnen har frågat så länge varför de inte känner nått när de lägger handen på magen men nu känner även de sparkarna. Jag vet inte varför men vi alla tror här hemma att det kommer att komma en 3:e flicka till oss. En liten Melissa, blir det en pojk blir det en namnlös pojk för vi hittar inget som passar oss bra. Det kommer kanske ett namn framöver men just nu är det tomt på fina pojknamn i våra huvud, sen kan det vara med att det faktiskt känns som om det är en flicka. Skulle bli förvånad om det blev en pojk faktiskt.

Mitt semesterschema börjar nästa vecka så förmodligen kommer jag att uppdatera lika sällan som nu under sommaren, men tvivlar starkt på att alla mina läsare är kvar nu.. efter så här lång uppdatering.

Dålig uppdatering..

Jag vet att jag har varit jättedålig på att uppdatera min blogg den sista tiden. Har egentligen inget att skylla på, har bara inte haft varken tid, lust el ork. Har jobbat ganska mycket den sista tiden, varit ganska trött och haft en grym huvudvärk hela tiden. Men nu har jag läst mej till att jag förmodligen lider av järnbrist. Så idag ska jag åka in till apoteket och köpa järntabletter och C-vitamin. Jag reflekterade aldrig att huvudvärken kunde komma av graviditeten eftersom jag aldrig kände av något av just huvudvärk när jag väntade flickorna. Annars flyter graviditeten på som normalt, jag vet att ni vill se uppdaterade bilder från v.13 till v.18 som jag går in i nu, men grejen är den att magen stannade upp och jag är inte större än vad jag var i v.13. Tyckte själv att det var lite konstigt, men kan tydligen bli så att man blir stor direkt och sedan stannar det upp.

När jag väntade flickorna bar jag aldrig på oros känslor över att det barnet inte växer som det ska eller att det skulle födas med andra skador vid födslen,men nu tycker jag att jag är orolig hela tiden. Kan inte vänta tills jag ska på ultraljud om 1½ vecka så att man får se att allt är okej så att man slipper bära på oros känslorna. 

Nej nu ska jag masa mej härifrån och hjälpa sambon att städa lite..

Amning!

Det finns alltid diskussioner om amning. Om att amma offentligt och om att amma när barnet är större, vid vilken månad man ska sluta amma osv. Diskussioner som egentligen bara har med vårat eget tyckande att göra, diskussioner som bottnar sej i våra egna åsikter. Finns väll egentligen inget rätt eller fel på den frågan utan allt handlar om vad man själv tycker. Med första flickan ammade jag 7 mån och med den andra flickan ammade jag tills hon var 3 mån. Hade gärnat ammat längre men det tog helt enkelt slut. Det fungerade inte längre. Denna gången kommer jag att amma med, hur länge vet jag inte eftersom det beror helt och hållet på hur länge det fungerar. Men min gräns för hur länge jag själv vill amma ligger vid 1 års ålder & där har den alltid legat. Ingen åsikt som jag ändrat mej på genom åren.

Men sen om folk vill amma längre är det helt upp till dem. Om folk vill amma offentligt är det också även helt upp till var och en. Jag har aldrig stört mej på offentlig amning. Jag tycker att människor ska få amma sina barn offentligt eftersom det är något fint över amning på spädbarn/bebisar. Ibland funkar det inte alltid att gå undan och barnet behöver sin mat oavsett vart man är. Man ska inte behöva sitta inlåst som mamma bara för att man ammar.

Men idag hittade jag ett klipp på Youtube som jag tänkte jag skulle dela med mej av. Mina egna åsikter kring att amma ett barn som är så gammalt som 8 år är inte possitiva, snarare tvärtom. Min dotter är 9 år och skulle aldrig i himlen fått för mej att amma så länge. Jag tycker faktiskt utan att skämmas att det är äckligt. Men det är min åsikt och vet att många inte delar den. Men i mina ögon finns det inget vackert i detta klippet längre.

Lång helg!

Helgen har varit bra men LÅNG!

Vet inte varför just denna helgen har känts så lång. I fredags var jag hemma och tog det lungt, hade tristess samtidigt och hittade inget roligt att göra. Lördagen jobbade jag en dubbeltur, vanliga fall brukar den turen gå ganska fort men igår kändes den meterlång och jag var trött, tröttheten gick inte över fast jag höll mej igång och flytande i 12 timmar på jobbet. Idag har dagen känts precis lika lång som både fredagen och lördagen. Nu väntas en ny vecka och det ska faktiskt bli ganska skönt. Det är skönt med helg men om helgen ska vara så här lång jämt hade man kunnat hoppa söndagen.

Denna veckan står det inget jobb på schemat iallafall utan jag har tur/otur så ringer ingen denna veckan utan att jag får samla krafter till nästa helg istället då jag har hela helgen, dubbelturer lör/sön.

Tack Vintern!

Tack Vintern!

Du och jag är inte direkt vänner, vi gillar inte varandra. Jag gillar inte alla kläder och kylan som du kommer du med. Även om du gör landskapet fint med din snö medför den ändå kyla. Jag är ingen människa som gillar vintersporter, även om det är roligt att du gör så att barnen får åka pulka så är jag jätteglad när väljer att läman över för våren och sommaren. När du kommer en gång om året jublar inte jag direkt, även om jag under din tid står ut så är det inte mycket mer. Även om du kommer med julen och allt som hör till är det bara just julen som jag längtar efter under din tid. Men jag tackar dej ändå för den fina snön som du lägger som ett täcke på marken, jag tackar dej för julen och dess härliga högtid som du ser till att vi får. Jag tackar dej även för att du varje år väljer att lämna över våren och sommaren till oss.

Välkommen Vår/sommaren!

Fler tacktal kan du läsa hos skrivpuff.

Uppläxad!

Våren har så många röda dagar och lika många lovdagar. Ibland är det svårt att hänga med, även om man egentligen förstår att de är lediga från skolan är det lätt att glömma det ibland. Då får man vara glad att någon här hemma har huvudet med sej och tala om för sin mamma att de är lediga. Idag på morgonen innan Ebba gick till skolan läxade hon upp mej med att de faktiskt var lediga imorgon, efter en härlig diskussion och en koll i almenackan fick jag så snällt ge mej i denna diskussionen. Men är samtidigt glad över att vi hade våran lilla diskussion idag så att jag inte hade skickat henne till skolan imorgon. Jag förstår inte hur jag kunde missat i huvudet att var ledig från skolan när jag visste så väll att man är ledig från sina jobb imorgon OM man jobbar på fabrik.

Tur ingen skada är skedd, tänk OM jag hade skickat henne till skolan imorgon.. Tänk OM.. min dotter inte heller hade haft koll.. Nu är det bara att börja njuta av dagen och njuta av att de är hemma från skolan imorgon och att man kan hitta på något med dem innan helgen eftersom jag jobbar hela helgen.

V.15

Imorgon går jag in i vecka 15. Illamåendet har försvunnit och om man bortser från magen så märks det inte att jag är gravid. Tröttheten har försvunnit lite, känner mej inte alls sådär dödstrött hela tiden. Efter v.10 så har dessa veckor bara rusat iväg. Fram till V.10 gick veckorna i snigelfart, men 5 veckor har gått fort. Med flickorna hade jag hemskt mycket humörsvägningar i början, men har inte märkt av dem heller. Dagarna flyter på som vanligt..

I vecka 15 är kroppslängden omkring 13 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 70 g. Man kan även nu se om det är en pojke eller flicka.

Helt otroligt egentligen.. Att de växer så fort i magen som gör. Och för varje vecka som går utvecklar de något.

Bild lånad från Gravid.se

Pest eller influensa?

För mej är det skillnad på pest och influensa. Influensa är något man blir sjuk av, men pest är någon människor dör som flugor av. Det är hur jag ser på de två olika skillnaderna. I mexico har 80 st dött av svininfulensa el som aftonbladet nu kallar den svinpesten. Nu har pesten/infulensan nått Europa och hela världen riskerar att drabbas. 80 st kan ses som mycket, men om man tänker på hur stort Mexico är så är det inte så stort antal trots allt. Så är det pest eller influensa?

Det finns en svinpest som INTE drabbar människor. Om du söker på svinpest på Google får du bara fram denna sjukdomen som drabbar grisar och som inte smittar till människor. Är detta ett namn som aftonbladet då hittat på själv? För om du söker svininfluensa på google får du fram den sjukdomen som aftonbladet nu kallar för svinpesten.

Varför skrämma upp människor med att kalla den svinPEST istället för svininfluensa?

För när man hör ordet pest så blir människor rädda, när man här influensa kanske man inte blir lika rädd. Men varför skrämma människor i onödan? Något som aftonbladet för övrigt är ganska bra på.

Dn skriver sedan också om sjukdomen och de skriver om den som en influensa. Inte ett ord om pest nämns. Citat från Dn. Totalt 1.324 patienter står för närvarande under observation och vi har registrerat 81 dödsfall som antagligen är kopplade till det nya viruset. Men det är bara  20 av dödsfallen en säkerställd koppling till den nya varianten av H1N1-viruset, kallad svininfluensa.

Dn skriver en annan artikel om influensan, att paniken är ett större hot än viruset. En artikel som aftonbladet aldrig skulle skriva för det ger väll inte lika mycket läsarsiffror tror de. Mycket bättre att skrämma så mycket människor som möjligt. En del människor bryr sej inte om att forska och ta reda på sanningen bakom artiklarna som skrämmer upp dem och efter att ha gjort det verkade det inte lika hemskt längre.