Archive for the ‘Medberoende’ Category

h1

Pappa & hoppet!

juli 21, 2009

För ett tag sen kom pappa tillbaka med svansen mellan benen och förstod att han betett sej väldigt illa. Han förstod säkert också att jag under dessa 9 månader som vi inte hade någon kontakt hade ändrat på vissa saker. Ingen mer hjälp på samma sätt, ingenting var likadant längre. Det handlar om att han själv måste vakna och det kunde ingen hjälpa honom med, det kunde bara han själv hjälpa han med. I samma veva som han kom med svansen mellan benen hem till mej valde han att flytta och att lämna den kärring som så länge har styrt honom. Jag trodde lika lite på det då som alla andra gånger vi gått igenom den resa. Men något säger mej att det är annorlunda denna gången. Han har inte svarat i telefonen när hon ringt på en månad nu och så här har han aldrig gjort tidigare. Hela förra veckan var han här nykter och hjälpte mej med tvätten. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till. Han bestämde sej för att vakna och inse att hans liv höll på att rasa. Om jag tror på honom? -Är fortfarande för tidigt för att avgöra. Jag vågar inte längre hoppas, men såhär långt har han aldrig tidigare kommit. Även fast han blir nerringd och smsen haglar som sitter han bara och tittar på telefonen.

Jag har alltid sett min pappa som svag. Men just nu är han starkare än pippi. Klarar han detta är han stark och viljan är kunna leva ett normalt liv har återfunnit sej. Men än… vågar jag inte hoppas… För första gången på 10 år pratar han och jag samma språk.. Även om han faller igen.. Kommer jag aldrig att glömma denna veckan.. Den har gett mej så otroligt mycket..

27527_M

Annonser
h1

Han gör sej osams med alla.

januari 12, 2009

Genom hela historien med pappa så har min faster stått vid sidan av mej och inte vikt en tum. Är det någon som verkligen stöttat mej är det hon. Hon och jag är så lika känslomässigt, det där med att ha dåligt samvete till alla människor fast man inte ska ha det. Det kommer från henne, hon bröt kontakten med pappa redan 2005 när han kom ut från fängelset. Även om det varit tufft för henne att göra det tror jag att hon i långa loppet har mått bättre av att ha honom på håll. Hon har inte hört ett ord från honom på fyra år, förrens i helgen. Då trillade det in en massa hot och elaka ord från honom på hennes mobil. Han undrade om hon raderat honom ur sitt liv bland annat, bad henne dra åt helvete och kallade henne en massa saker.

Jag måste säga att jag blir faktiskt inte klok på honom, vill han verkligen sitta i sin lägenhet själv med bara sin skata om dagarna. Vill han göra sej osams med hela släkten och absolut inte ha en enda människa kvar. Den enda som finns där för honom nu är min syster, men frågan är ju hur länge hon orkar. Jag tog hand om min egen pappa i 29 år, sen var det stopp. Sen förstod jag att det var aldrig jag som skulle ta hand om honom, det var han som skulle ta hand om mej. Jag blev självständigt och en smula, kanske inte en smula utan en hel brödkaka hårdare. Jag lärde mej att ingen skulle någonsin mer få sätta sej på mej. Ingen skulle någonsin mer får göra mej illa. Och i och med att jag lärde mej det kunde jag sätta ner foten och säga -Ingen mer skit!

En punkt som min syster mer kommer att komma till. Och då är han helt ensam, så jag förstår inte varför han inte är rädd om det han har och försöker att be människor som han sårar/sårat om ursäkt istället. Men hur det än är, även om han inte finns i mitt liv längre.. Älskar jag ju honom. Han gör sej själv mest illa tror jag.

77401d0t47txj7f

h1

Första julen utan pappa!

december 29, 2008

Det var som sagt min första julhelg på 29 år utan min pappa. Han hade köpt julklappar till barnen för första gången på 8 år som han lämnade genom min syster. Varför han valde att ge barnen julklappar detta året finns det nog bara två anledningar till, antingen var det för att ge mej dåligt samvete, eller var det för att döva sitt eget dåliga samvete. Och vilket av dem det är får vi nog aldrig reda på. 

I början när jag bröt kontakten med honom var det jättejobbigt, men ju längre tiden går ju lättare blir det. Det blir dessutom mycket lättare när jag får höra all skit han snackar genom min syster. Då känns det mer som att jag inte ångrar mitt val. Han hade ju fortfarande ett val, att dra tillbaka sin falska anmälan. Men tydligen lät han bli att dra tillbaka den. Bara det säger ganska mycket om hans tillstånd.

Min äldsta dotter blev grymt ledsen och saknade sin morfar dagen efter julafton. Det var ju för att hon blev påmind om honom genom julklappen. Men jag tyckte inte barnen ska behöva lida för någon de vuxna inte kan komma överens om så jag lät henne ringa. Men det slutade med storgråt eftersom pappas kärring stod i bakgrunden och gapade fula ord till min 8 åriga dotter. Så nu får hon inte heller ringa honom, men det verkar som om det inte heller bekommer honom. Varför ge julklappar för att sedan bete sej som ett fruktansvärt svin? Jag förstår inte alls hur de tänker.

Och det ger mej ännu mer bekräftelse om att jag valt rätt, att jag gjorde rätt som bröt med honom. För er som vill läsa hur allt började kan läsa här & här!

58383t149311lgb

h1

Pappa anmälde mej och min syster till polisen igår..

november 1, 2008

Det är lite jobbigt nu och värre kommer det nog att bli. Jag har hållt mej levande och stående så länge att det kanske är dags för en neråtgående svacka igen. Så länge jag och pappa har varit sams och jag har kunnat hålla han på avstånd har jag mått bra, jag har inte behövt älta min barndom och ungdom eller hur allt blev som det blev, hur han blev missbrukare och hur det har påverkat mej. Men när vi är osams mår jag omedvetet dåligt, får ont i magen och känner hela tiden oro och undermedveten stress. För då blir allt mycket mer påtagligare.

Min 17 åriga syster har varit här hela veckan, det är min halvsyster från pappas sida. Hon är en yngre variant av mej fast mer hatisk och bitter mot pappa. Hon är hård som is på ytan och tycker inte att hon har en pappa och aldrig haft. Men på insidan vill hon veta, hon vill veta hur han tänker, varför han säger att barnen är hans allt när det egentligen är alkoholen som är hans allt. Hon ser inte missbruket som en sjukdom utan som ett valt betende. Hon är som sagt mer bitter än mej, men jag klandrar henne inte. Jag kan förstå att hon känner som hon känner men på det sättet är vi kanske olika. Kanske har det med åldersskillnaden att göra, eller att jag en gång fått uppleva hur det var att ha en pappa och att jag fortfarande lever på hoppet om att han ska någon gång komma tillbaka.

Igår ringde pappa till min telefon och hon svarade, det ena ledde till det andra. Hon släppte ut något som kanske länge varit instängt. Hon blev arg, hon blev ledsen och hon krävde svar. Jag var oförmögen att kunna hjälpa henne. Även om jag så visste vad hon gick igenom och hur kände hade jag ändå svårt att veta vad jag skulle säga eftersom varken hon eller jag är speciellt pratsamma när det gäller känslor. Den enda gången jag kan sätta ord på mina känslor är om jag skriver dem och inte uttalar dem högt. Låter människor i tysthet läsa vad jag känner. I vilket fall som helst ville hon gå till pappa och få svar på sina frågor, hon ville veta varför han är så hatisk mot hennes mamma tex, varför han aldrig brytt sej, varför han inte ringt på hennes födelsedag, jag varför han i hela hennes liv aldrig brytt sej. Jag ville inte låta henne gå själv eftersom hon var både ledsen och arg. Så jag och barnens pappa följde med henne..

När vi kommer fram till pappa blir det bråk. Ett stort gräsligt gräl. Pappa skriker och gapar och hon skriker och gapar och jag bara gråter. Det gjorde ont, samtidigt eftersom det drar upp så mycket som jag bara vill ha begravt, jag har accepterat att pappa lever det liv han valt, jag vill inte vara bitter, jag orkar inte heller. Men igår blev det för mycket även för mej. Pappas kärring lägger sej och de gapar tillsammans på min syster, hon är ledsen och bara gråter. De skriker i kör att hon ska söka hjälp, allt gick så fort. Och till sist fick vi henne till att vi skulle gå hem. TYDLIGEN har min pappa nu ringt och anmält mej och min syster till polisen för att ha varit där och försört och hållt ett jävla liv i hans lägenhet. Samtidigt som de anmält mina barns pappa till polisen för misshandel på pappas kärring. Han stod i hallen hela tiden. Hur tänker man?

Varför gör man såhär? Jag såg en blånad under näsan och en blåtira på pappas kärring när vi kom, MEN jag brydde mej inte ens om det. Min första tanke var bara att de säkert hade haft ett internt slagsmål igen, det händer så ofta att man inte orkar bry sej. Men tydligen har de anmält OSS för något som han förmodligen själv vållat henne. Jag blir inte klok. Hur kan man som pappa anmäla sina egna barn istället för att inse att felet ligger hos honom. Han har aldrig varit en bra pappa, varför ska det bara vara så svårt att inse detta. Jag pratade med honom idag. Han har varit och lämnat tillbaka ALLA kort på mej och mina barn tillsammans med ett brev som bevisar att han inte längre vill kalla mej hans dotter. Jag förstår inte vad jag har gjort för fel i detta, mer än talat om att allt bara varit väldigt jobbigt för genom mitt liv.

Självklart funderar jag mycket på VAD som kommer hända, kommer polisen att ta upp det. Kommer de att tro på oss eller honom. Kommer vi bli utsatta för något vi inte gjort, kommer vi att bli förhörda. Kommer socialen att kontakta mej precis som pappa säger. Han uttrycker en önskan idag om att han hoppas jag blir av med mina barn så jag får känna smärtan han fick när de tog hans yngsta dotter. Han säger att socialen kommer att kontakta mej. Jag vet ingenting, jag vill inte ha med socialen eller polisen att göra men han är helt skadad. Får man ens säga så om sin pappa? Det är för mycket på en gång, jag känner ett stort svek till honom.

Mamma tycker att efter detta ska betrakta honom som om han inte längre finns i mitt liv. För man anmäler inte sina barn på såna här falska och ogrundade grunder och man säger defentivt INTE de saker som han sa till mej idag och igår. Inte heller gör man som han gjort mot min lillasyster. Men hur suddar man ut sin egen pappa ur sitt liv? Hur gör man så att han inte längre existerar i ens tankar? Okej jag vet att han har varit full nu i två dagar. Men någonstans måste han ta ansvar va? Man måste lära sej att man inte kan bete sej hur som helst FAST han dricker.. För mycket tankar..

DET GÖR ONT!

(Detta blev långt, ett stort tack till dej som orkade läsa)

h1

Vinet för alkoholister..

oktober 21, 2008

Perfekta vinet för alkoholister är min första tanke. 

Nu har det kommit ett rött vin som inte ger baksmälla. Fyra av tio får huvudvärk av att ha druckit vin. Men är inte det lite av alkoholens baksida, att man ska ha ont i huvudet och må dåligt. Det är inget roligt som inte ger något dåligt med sej. Jag känner lite såhär, att om du inte skulle få baksmälla dagen efter och inte vilja se åt ett glas vin eller öl så är det lättare för folk att dricka dagen efter. Jag själv dricker så sällan så att när jag väl dricker får jag världens baksmälla. Nu är det inte därför jag inte dricker så ofta, jag hade inte druckit mer om jag hade vetat att jag vaknade utan den där hemska baksmällan. Men då har jag en pappa som är alkoholist så att jag om någon har fått se alkoholens verkliga sida. Och jag vet att för en människa som redan har missbruket så spelar det ingen roll om du vaknar med världens baksmälla för du dricker dagen efter ändå.

Men jag tänker på de som är unga och som alltid har massor av olika saker att göra varje helg, hur lätt är det inte för dem att fastna i ett beroende om det inte ger någon baksmälla. Hur lätt är det inte för människor som redan hänger på gränsen till ett beroende att dricka på vardagskvällar och sedan gå till jobbet dagen efter utan att det ens märks att de druckit dagen innan. Ett vin som inte ger baksmälla har betydligt mycket mer nackdelar än fördelar. Det är till att uppmana människor att dricka mera, och det tycker jag är fel. Det kommer bli betydligt mycket enklare för människor att hamna i ett beroende om det inte har några biverkningar, och därför betydligt mycket svårare att upptäcka att man har ett beroende. Men sen förstår jag ju att de som gör detta vinet, gör allt för att tjäna massor av pengar. För i grund och botten handlar det alltid om pengar, aldrig om andra människor välbefinnande.

Jag är ingen motståndare till alkohol, även jag dricker även om det inte är ofta. Men jag ogillar tanken med att ha ett vin utan biverkningar även om det vore väldigt smidigt dagen efter. För mej och många andra som dricker sällan är det idealiskt, men för andra som har ett problem eller är på väg att få ett problem är detta idiotiskt. Jag tycker att det är synd att man inte tänker mer på missbruk när man uppfinner såna varor.

Vinet släpps idag och kostar 84:-. Som hittat för någon som vill ha en rolig kväll ute, eller kväll efter kväll..

h1

BloggTIPS!

oktober 14, 2008

Jag hittade en blogg igår, om man är medberoende som mej känner man nog igen sej mycket i den bloggen. Jag har under åren skrivit väldigt mycket om mitt medberoende i olika bloggar. Tyvärr allt jag skrivit är inte kvar, men det finns en hel del i den här bloggen med. Men jag har skrivit mest om mej själv, det jag upplevt osv. Men denna bloggen tar upp olika fakta grejer, som hur du hanterar olika saker. Och kan vara enorm hjälp för många, så är du medberoende eller lider av panikångest är den bloggen värd ett besök. Det tog väldigt lång tid för mej att förstå att mitt betende var typiska för en medberoende. Jag började blogga för att se om jag var annorlunda eller för att få bekräftelse på att mina åsikter inte var annorlunda. Under de här åren som jag bloggat har jag växt otroligt mycket som människa.

Idag förstår jag att jag INTE är ensam om att känna som jag gör. Jag har bearbetat mitt liv på ett sätt som jag aldrig klarade av att göra när jag var 18 år och när jag gick hos psykolog en gång i veckan. Även om jag känner själv att jag är långt ifrån klar med att lägga vissa saker bakom mej är jag betydligt mycket starkare nu än när jag började blogga. Det jag i största del har lärt mej är att säga nej, att säga nej till pappa när han kommer på fyllan och vill låna pengar, att säga nej till att han inte får komma in om han är full. Och allt det där kunde inte jag innan jag började blogga. Så jag hoppas att bloggen kommer att lära andra människor det som jag fått lära mej. Och det viktiga är att framför allt veta att man inte är själv, att det finns andra där ute som förstår dej.

h1

”Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar dom inte har kontroll över.”

april 9, 2008

Nu är vi där igen. Och på denna punkten önskar jag verkligen att jag kunde ändra på mej själv. Jag är ett barn till en alkoholiserad pappa, och det har omedvetet fört mej en del egenskaper som jag inte vill ha. Jag stressar upp mej själv, jag ger mej själv sån ångest så det känns som jag ska tyna bort. Jag ger mej själv en hemsk ångest som gör att hela insidan vänder sej och jag blir extremt illamående. Jag vakar av och an, jag gråter, jag kramar mina barn som om det vore sista gången jag skulle se dem. Och det händer oftast på natten då det inte finns en enda till hands, inte en enda som kan hjälpa mej att lugna ner mej. Jag går fram och tillbaka, fram och tillbaka och röker ett helt paket ciggaretter. Jag blir stressad av ingenting, jag stressar upp mej själv.

För ett tag sedan skrev jag punkter eller egenskaper som man har som medberoende. Och en av dessa punkter var så tydliga inatt att jag fortfarande är illamående. ”Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar dom inte har kontroll över.” Igår kväll kom jag på mej själv att jag inte hade fått en barnomsorgsräkning detta året. Anledningen till att jag inte brytt mej tidigare är för att dagmamman sa att jag skulle få gratis barnomsorg till mitt minsta barn. Så när barnomsorgens räkningar slutade komma tänkte jag inte mer på det. Igår kväll fick jag för mej att detta var fel, att jag hade trillat ur systemet, att jag inte ens hade barnomsorg längre. Och detta har jag gått och tänkt på hela natten, jag har inte sovit en enda blund. Jag har precis som jag beskrivit ovanför gått runt i lägenheten och stressat upp mej själv med ångest som gjorde mej illamående och som blev mer illamående för varenda ciggarett jag rökte. Jag gick och la mej, jag steg upp och så har jag hållt på. Bara vill ha någon att prata med, men ville inte ringa och väcka någon.

När ångesten blir sån, blir hela jag olidlig. Idag på morgonen fick jag tag på den som hand om räkningarna. Den som egentligen har hand om det var sjuk, men fick prata med någon annan som bekräftade att jag hade barnomsorg fortfarande och att anledningen till att jag inte fått några räkningar berodde på att inga skickas ut, för att jag tjänar för lite. Det var det hon trodde att det kunde bero på. Jag skulle lugna ner mej för jag hade inte gjort något fel. Jag blev jättebra bemött. Så nu har jag lugnat ner mej, men att jag inte sovit något börjar göra sej påmind.

Jag är trött och önskar bara att den egenskapen hos mej kunde försvinna. Jag vill inte vara sån. Jag vill kunna sova om de nätterna jag börjar må såhär och de nätter jag stressar upp mej själv för ingenting. Idag är jag låg, fruktansvärt låg. Men det är av trötthet och av matthet. ”Alla människor gör så gott de kan”. Jag försöker verkligen att göra så gott jag kan men ibland räcker det inte till.