h1

Pappa & hoppet!

juli 21, 2009

För ett tag sen kom pappa tillbaka med svansen mellan benen och förstod att han betett sej väldigt illa. Han förstod säkert också att jag under dessa 9 månader som vi inte hade någon kontakt hade ändrat på vissa saker. Ingen mer hjälp på samma sätt, ingenting var likadant längre. Det handlar om att han själv måste vakna och det kunde ingen hjälpa honom med, det kunde bara han själv hjälpa han med. I samma veva som han kom med svansen mellan benen hem till mej valde han att flytta och att lämna den kärring som så länge har styrt honom. Jag trodde lika lite på det då som alla andra gånger vi gått igenom den resa. Men något säger mej att det är annorlunda denna gången. Han har inte svarat i telefonen när hon ringt på en månad nu och så här har han aldrig gjort tidigare. Hela förra veckan var han här nykter och hjälpte mej med tvätten. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till. Han bestämde sej för att vakna och inse att hans liv höll på att rasa. Om jag tror på honom? -Är fortfarande för tidigt för att avgöra. Jag vågar inte längre hoppas, men såhär långt har han aldrig tidigare kommit. Även fast han blir nerringd och smsen haglar som sitter han bara och tittar på telefonen.

Jag har alltid sett min pappa som svag. Men just nu är han starkare än pippi. Klarar han detta är han stark och viljan är kunna leva ett normalt liv har återfunnit sej. Men än… vågar jag inte hoppas… För första gången på 10 år pratar han och jag samma språk.. Även om han faller igen.. Kommer jag aldrig att glömma denna veckan.. Den har gett mej så otroligt mycket..

27527_M

Annonser

19 kommentarer

  1. Håller tummarna att det ska gå riktigt bra för din pappa och att ni hittar tillbaka till varandra. För att kunna ändra på en situation så måste viljan finnas hos personen själv. Han behövde kanske flytten för att kunna bryta ett mönster.


  2. Hoppas han verkligen förstår vad han gått miste om o att han verkligen har ändrat sig nu då.
    Kram på dig =)


  3. Vad glad jag blir för din skull! :)


  4. Underbart, totalt underbart, jag håller tummen allt vad jag kan!


  5. Känner med dig och hoppas verkligen att pappa håller sig vaken denna gången……för vet du: mirakel händer faktiskt ibland!

    Hoppas du och magen mår väl och att du tar hand om dig!

    Puss


  6. Håller alla tummar jag kan att det är denna gång som är på riktigt. Min pappa hittade sin vändpunkt för 17 år sedan efter nästan 20 år upp och ner. När det väl vänt har det stannat där, och inte en droppe sedan dess. Så, precis som Suzanita skrev, mirakel kan hända….


  7. håller tumarna för att allt fixar sig (Y)..

    läs om min otrogna pojkvän..hur jag ska klara av dethär


  8. Så himla skönt! Men jag förstår, man vågar inte hoppas. Och det ska du nog inte göra. Men det är härligt med framsteg och det är som du säger, det är starkt jobbat av honom att ta tag i livet. Äntligen! :)


  9. Så glad för din skull tjejen. Och visst kan jag förstå att du är nervös över att han skall falla tillbaka.
    Men sista undret har inte skett än på vår jord.

    Skall hålla dig och din pappa i mina tankar.

    Massa kramar Linda


  10. Vad roligt för dig! Hoppas att han orkar kämpa vidare!!


  11. Sänder lite tankar o kramar till dig, hoppas allt är bra med er alla !!


  12. Heeeej fina Marra!!!!!!

    Hur mår du?
    Mår bebisen bra?

    Så längesen du skrev något!

    Puss på dig!


  13. Hej. fin & läsvärd blogg du har :) Glad påsk på er!


  14. Hoppas det löser sig för er. Vet vad ni går igenom, men tror mig det kan vända. Kram på er


  15. Hej, hittade din blogg av en slump och såg ditt inlägg om Svarta Madam… kusligt. Man har svårt att tro att sånt kan hända, fast samtidigt så dras jag ju själv med konstiga rivmärken – utan att veta varifrån de kommer….


  16. Jag skrev ett uppmärksammat inlägg om kärlek på min blogg för inte så länge sedan. Det var ärligt och intensivt, utelämnade inga smutsiga detaljer och jag gav allt jag hade att ge. Men framförallt kändes det viktigt. Det var från början ett önskemål av mina läsare och jag valde att ta till mig det önskemålet berätta om hur det är att försöka hitta glöden igen efter man blivit dumpad. Glöden i en annars så destruktiv vardag där man vinglar på kanten av en avgrund. Jag tror att det här är otroligt viktigt att få ut, för någonstans finns det hopp. Det finns liv och det finns hopp och jag tycker att det är fruktansvärt viktigt att dela med sig utav det. Jag tror du skulle tycka lika. Läs det gärna. :) Jag lovar dig, att det är bra.

    Direktlänk till inlägget kommer här: http://thefworld.blogg.se/2010/july/ur-ett-brustet-perspektiv.html

    Kram!


  17. ”För första gången på 10 år pratar han och jag samma språk.. Även om han faller igen.. Kommer jag aldrig att glömma denna veckan.. Den har gett mej så otroligt mycket..”

    – Det där är ord som kunde kommit rakt inifrån mitt hjärta, om min egen Pappa! Så smärtsamt och så vackert! Tack!


  18. Tittar in här och lämnar en kram lång tid senare…

    KRAM


  19. That’s a smart way of loiokng at the world.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: