De saker andra slutat lyssna på skriver jag om här.

Igår satt barnens pappa och läste igenom min blogg, eftersom jag satt och sparade och raderade lite i den, eftersom jag ska så småningom ta bort den. Ibörjan när jag började blogga här var jag väldigt osäker om denna bloggen var nått för mej. Men jag har bestämt mej att bara skriva här, den andra bloggen får bli raderad. Dels för att jag känner att det är mycket som egentligen inte har någon betydelse. Så fort jag sparat över de inlägg som jag verkligen vill ha med mej hit. Vissa inlägg vill jag inte bli av med, medans andra inlägg struntar jag fullkomligt i.

Och iallafall då läste barnens pappa min blogg, vilket han aldrig brukar göra. Han är inte intresserad brukar han säga. Men igår var han tydligen det. Och jag frågade honom. Tycker du att jag är för öppen. ”Nja svarade han, det är du väll inte. Vissa saker skriver du ju inte om. Medans vissa saker skriver du om. Det där känner du nog bäst själv.” Sedan frågade jag honom om jag ger mina läsare en rättvis bild av mej själv. ”Ja det tycker jag, förutom att du har så mycket åsikter om allting.” Va? vad menar du sa jag? ”Ja men du tycker någonting om allting. Och det gör du inte till vardags, du kan låta vissa saker gå förbi dej, du svarar inte på allt som gör dej irriterad. Varför gör du det här?” Och det fick mej att fundera, efter att ha läst igenom hela min förra blogg igår kväll förstår jag vad han menar. Jag har åsikter om allt, och jag svarar och skriver om allt som irriterar mej. Jag har inte låtit något gå förbi mej, utan jag har varit överallt och skrivit min åsikt. Vilket jag inte alls behöver göra. Jag behöver heller inte förklara mej. Det fick mej att tänka till. Och jag tror det var nyttigt för att inte göra denna bloggen likadan som den förra.

Sedan frågar jag honom om någon som känner mej skulle hitta mej, skulle de känna igen att det är jag? ”Nej svarar han, för du skriver med andra ord, ord som du kanske inte andvänder när du pratar, du skriver annorlunda, du förklarar dej mer utförligt. Skulle du förklara dej på det sättet här hemma skulle ingen orka lyssna på dej, de skulle väll somnat innan du var färdig.” Och det stämmer ju faktiskt. Jag förklarar mej mer utförligt här, men det är ju för att ni kan ju välja om ni vill läsa det. Ni kan avsluta när ni vill. Men de som lyssnar på mej skulle ju inte kunna gå undan.

Och det var precis därför jag skaffade mej en blogg, för att kunna spy ut mina tankar utan att tjata ihjäl andra, Här ville jag skriva om de saker jag tycker, känner, och tänker, saker som min omgivning inte orkar lyssna på. Och det kommer jag att fortsätta göra. Men det var kul att få barnens pappas åsikt om det jag skriver eftersom han känner mej privat! :)

Skolan borde låtit de andra byta skola.

Jag blir så arg när jag läser aftonbladet idag. Det handlar om ”Emma” som tvingats byta skola 3ggr för att hennes våldtäcksman får gå kvar i skolan. Hur kan skolan göra något sådant. Hur kan man låta honom gå kvar och tvinga Emma till att byta skola. Känslor för offer, har det försvunnit helt eller?

Citat ut Aftonbladet:

Skulle träffa sina vänner
Emma var nyinflyttad till en Stockholmsförort och skulle träffa några kompisar.
Ungdomarna samlades vid ett dagis och drack alkohol. De blandade vodka med läsk och drack ur pappersmuggar.
Emma drack en hel del och blev full. Det utnyttjade hennes 15-årige skolkamrat och hans 14-årige kompis. De våldtog Emma flera gånger.

Och sedan efter detta ska hon behöva byta skola för att slippa se dem varje dag. Det är ju de som ska byta skola inte hon! Trots våldtäckten och att hon blivit trakasserad av killarna så är de fortfarande populära. Jag får inte in det i mitt huvudet. Ingen skulle ju vilja umgås med såna människor, eller inte jag iallafall.

Såhär vill jag att det ska bli!

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar. Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång eller kärleken i en kvinnas ögon.

Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta. Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka. Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.

Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå. Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra.

Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden. Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar.