h1

Såhär vill jag att det ska bli!

februari 21, 2007

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar. Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång eller kärleken i en kvinnas ögon.

Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta. Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka. Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.

Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå. Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra.

Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden. Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar.

Annonser

8 kommentarer

  1. *ryser*

    Så oerhört vackert skrivet!


  2. JA den är underbar den texten, Vet du vem det rä som skrivit den?!


  3. Trollhare: Javisst är den fin.

    Tina: Nej jag vet inte alls vem som skrivit den faktiskt :)


  4. Men jag tror det är en man…

    Det står honom, han och honom och han flera gånger…


  5. Twilight: Haha vad du är observant :)


  6. Vackert!


  7. Vackert….


  8. Robert N. Test skrev den år 1968.

    To Remember Me

    The day will come when my body will lie upon a white sheet neatly tucked under four corners of a mattress located in a hospital busily occupied with the living and the dying. At a certain moment, a doctor will determine that my brain has ceased to function and that, for all intents and purposes, my life has stopped.

    When that happens, do not attempt to instill artificial life into my body by the use of a machine. And don’t call this my deathbed. Let it be called the Bed of Life, and let my body be taken from it to help others lead fuller lives.

    Give my sight to the man who has never seen a sunrise, a baby’s face, or love in the eyes of a woman. Give my heart to a person whose own heart has caused nothing but endless days of pain.

    Give my blood to the teenager who was pulled from the wreckage of his car, so that he might live to see his grandchildren play. Give my kidneys to one who depends on a machine to exist. Take my bones, every muscle, every fiber and nerve of my body and find a way to make a crippled child walk.

    Explore every corner of my brain. Take my cells, if necessary, and let them grow so that, someday, a speechless boy will shout at the crack of a bat and a deaf girl will hear the sound of rain against her window.

    Burn what is left of me and scatter the ashes to the winds to help the flowers grow. If you must bury something, let it be my faults, my weaknesses, and all prejudices against my fellow man.

    If, by chance, you wish to remember me, do it with a kind deed or word to someone who needs you. If you do all I have asked, I will live forever.

    /mvh Johan F.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: