Men hur tänker folk egentligen?

Jag blir precis mållös av hur folk skriver. Ibland känns det som om bara för att de sitter bakom en skärm skyddade från sina identiter ger det dem rätten att bete sej precis hur som helst. Jag har länge följt Ginas blogg, nästan precis lika länge som jag bloggat. Nästan precis lika länge som hon själv har bloggat. Ett par år. Det är bra kvinna som sitter bakom den bloggen, när man följt en blogg så länge som jag har gjort bildar man sej en uppfattning om människan bakom bloggen. Gina skriver att om hon fått en varning hade hon slutat blogga och det tror jag faktiskt på. Hon har gett en rättvis bild av sej i själv i den bloggen. Hon är en ärlig människa. Och Hallå… Hon kallade sin chef för knaschefen, men det ordet är mer roligt än negativt. Vem talar inte illa om sin chef många gånger? Och ordet hon kallade sin chef var väll inte det värsta ordet man kunde säga om sin chef? Det ordet var väll ibland de snällaste man kan kunde säga om en chef som honom. För det säger ju egentligen sej själv hur han var som människa.. Om han sparkade henne efter 13 år för att hon bloggade på arbetstid. Och om han läst hennes blogg ser han ju att hon inte spottar ut 20 inlägg om dagen utan kanske ett till två inlägg. Vilket innebär att hon INTE kan ha försummat sitt jobb utan hunnit med det hon ska göra ändå.

Under alla år som jag läst Ginas blogg har hon alltid varit noga med sin anonymitet, vilket måste vara ett enormt stort steg idag att vara på Aftonbladets hemsida med bild och allt. Och vi vet alla att det är inte är svårt att hitta en blogg om vi verkligen vill. Jag vill inte länka hennes blogg eftersom jag vet att hon innerst inne vill vara anonym. Vill man hitta henne tror jag man gör det ändå. 

Vad jag egentligen ville ha sagt är att jag reagerade stark på kommentarena till artiklen i tidningen. Hur många det var som var så negativt inställda till vad hon gjort istället för att vara negativt inställda till hur hennes chef behandlat henne. Hon har bloggat på arbetstid, men hon har inte tagit en rökpaus eller kaffepaus. Det är precis lika illa då om man som rökare springer ut och röker en gång i timmen. Men det är det aldrig någon som säger något om. Eller surfar på andra sidor, eller sitter på toaletten 5 min extra, eller precis vad som helst. Eller går bort till arbetskamraten i 10 min och pratar om saker som inte rör jobbet. Hur många kan med handen på hjärtat säga att det BARA arbetar den tiden som det är sagt att de ska göra. Och hur mår man då, om man inte ska kunna känna sej lite fri iallafall. 

Jag tror inte att de människorna som suttit och skrivit detta är så exemplariska själva, antingen har de inget jobb eller det något annat fel på dem. Jag tycker inte GIna ska få sparken för detta, en varning på sin höjd så hon får en chans att rätta till felet.