Barndomsminnen & mina minnen.

Igår skrev jag ett inlägg om barnuppfostran som Martin spann vidare på genom att skriva om sina barndomsminnen och att det är våran tur nu att ge våra barn minnerna som ska följa dem hela livet. När jag läste Martins minnen igår var som det om att kastas 20 år bak i tiden. Jag har haft det väldigt svårt att minnas min barndom, jag har förträngt mycket av den. Men efter att fått sitta och tänka en stund dök det ena minnet efter det andra upp. 

Jag minns sommaren på landet väl, vi hade aldrig råd att göra något när vi var små och de gångerna som mamma eller pappa tog mej till skara sommarland eller borås djurpark minns jag ändå inte. Men det jag minns är alla promenader som pappa tog med mej på i skogen, hur vi plockade svamp och smultron. Jag minns sommarstugan längre bort som alltid fylldes av barn under sommarhalvåret. Och alla lekar vi lekte. Jag minns den svenska sommaren som barn och minns faktiskt bitar av den med glädje. Om jag fokuserar på det goda så finns det faktiskt minnen som man blir varm i hjärtat av.

Men mest av allt minns jag nog somrarna hos min faster. Hur hon la ner hela sin själ på att leka med oss. Spelade spel och lekte affär, hade maskerad och hur vi uppträdde med hennes stora klänningar och hattar. För att sedan sätta oss ner på hennes balkong och njuta av hemmagjord saft och bakade bullar.  Hur vi hjälpte henne att rensa i jordgubbslandet och åt jordgubbar och mjölk, hur hon plockade kantareller med oss och stekte dem i smör och åt varma mackor på kvällen. Hon är verkligen en stor minnesbild för mej som liten. Och nu efteråt vet jag att vi tillbringade mycket tid hos henne.

Jag har även vinterminnen, jag minns hur vi tog med oss korv och varm chokladmjölk och åkte till pulkabacken. Visseligen minns jag också de två männen som stod lite längre bort och inte släppte oss med blicken, eller aldrig slutade att förfölja oss den vintern. Männen som sedan visade sej vara civilpolisen som hade under långa månader span på min pappa. Men det sista har jag försökt att radera ur mitt minnen för att göra det vinterminnet till något bra istället. Jag har verkligen försökt att plocka fram fina minnen och minnen som jag stolt kan berätta om. Och med lite tid så gick faktiskt det. Jag har barndomsminnen, jag har svenska minnen som jag är säker på har blivit minst lika fina som om vi reste jorden runt.

Nu är det min tur att ge mina barn minnen, för det är just barndomsminnerna som vi ska vara rädda om och vårda djupt. Nu är det min tur att ge mina barn det mina föräldrar gav mej. Vi har inte heller råd att åka utomlands på sommaren men vet också att skogen, vattnet och den svenska sommaren kan ge minst lika bra minnen som en utlandsresa. Jag tror inte pengar är viktigt, det går att forma barnens minnen till fina barndomsminnen med. Och det är minnerna som är viktiga genom livet.