h1

Det stora ordet förlåtelse..

januari 30, 2009

Jag ska skriva ett inlägg om förlåtelse, det är ett ganska starkt ord och innefattar ganska mycket. Det var en mening som jag läste innan idag som fastnade så rejält i mina tankar. Att livet är för kort för att inte förlåta människor som gjort en illa. Alla människor bär mer eller mindre på någon i bagaget som de inte kan förlåta. För att den personen har svikit dem eller gjort dem så sjukt illa så som man människa inte kan förlåta även om vi egentligen vill. Och helt klart är livet för kort för att inte förlåta människor i ens närhet som gjort en illa. Jag tror att om alla tänker efter finns det en människa där i erat inre som ni inte kan förlåta. Om inte alla har det, har många av er det.

Jag funderade på detta och jag har nog ett par stycken som jag inte har förlåtit för något som hänt i mitt liv. Den ena som ni vet är min pappa, ni som följt min blogg en längre tid vet att jag i ocktober förra året bröt kontakten med honom. Jag vet precis hur han lever sitt liv eftersom min syster uppdatera mej dagligen om hur han lever. Det sista han gjorde mot mej fick bägaren att rinna över, men ska jag förlåta honom för det innebär det att jag måste glömma det han gjort, jag måste dessutom glömma allt annat som hänt mej när det gäller honom. Och så stark är inte jag än. Jag kan inte glömma därför kan jag inte förlåta. Jag är också väldigt medveten att vi har honom i livet på lånad tid med tanke på det livet han lever. Jag har nu accepterat att han inte längre är en del av mitt liv även om det sjukt svårt och att det gör sjukt ont att tänka på honom.

Men om jag förlåter honom vet jag också att jag få gå tillbaka och ha det precis som jag hade innan, och för första gången känner jag mej inte orolig hela tiden för att telefonen ska ringa och han berättar att polisen snart kommer och hämtar honom. För första gången på många år är telefonen tyst om nätterna. Det kanske ses som egoistiskt av mej, men just nu orkar inte jag mer än att ta hand om mej själv och min egen familj, det är först på senare år som jag hittat mej själv och hittat min plats i livet.

Sen är det klart att om vi inte ser till mina ”nära” så finns det en bunt människor som gjort mej illa, en del mer eller mindre. Och det sägs att man alltid ska ge människor en andra chans, ibland tre chanser. Men när man gjort det och det alltid slutar likadant så tror jag inte meningen med att man ska förlåta ska finnas till hands. Vissa saker går inte att förlåta även om man försöker. Det är inte nyttigt att ha en massa människor i bakgrunden som man inte kan förlåta. Men om man ska förlåta så ska man också glömma, och om man inte kan glömma tror jag inte att man ens ska försöka förlåta. Jag tror det är väldigt viktigt att vi tar till oss själva att vi försöker att behandla människor som vi själva vill bli behandlade.

De människor vi älskar och som vi är rädda om, de människor ska vi vara rädda om. De människor ska vi behandla med värdighet och tacksamhet. De människor vi älskar ska vi göra allt i våran makt för att visa att vi älskar dem och inte behandla dem på ett sårande sätt. 

Jag har många gånger genom dessa månader frågat mej, ”Älskade han inte mej mer än så, hans egen dotter”. Men tröstar mej varje gång med att det är hans bästa vän.. flaskan som inte älskar mej, utan att han någonstans där inne gör det.. Var rädda om varandra.. En dag kanske det är för sent!

158522c2coogc049


Annonser

16 kommentarer

  1. otorligt starkt skrivet osm vanligt!
    du är stark som bara den och en med det största hjärta jag vet!
    massa kram


  2. Du skriver så fint…. springvikarie, vårdens guldklimp med andra ord! Du vet vad jag pratar om… Ha en fin fredag! Kram M


  3. Svåra funderingar det där må jag säga.Men förlåtelse är ju så viktigt för att vi själv ska kunna gå vidare i livet och må bra! Lycka till med din förlåtelse.


  4. Jaa. Det är viktigt att kunna förlåta. Eller kanske allra helst kunna gå vidare. Med eller utan den personen som gjort en fysiskt/psykiskt dåligt. Att man förlåter är mycket riktigt som att glömma och vissa saker ärrar en för livet och då kan man aldrig glömma å förlåta. Men man kan acceptera det som hände och gå vidare. Det tycker jag är ännu viktigare. En människa som gjort en illa, inte bara av ”misstag” en gång utan det har fortsatt förtjänar inte en förlåtelse tycker inte jag. Man är stark om man kan förlåta men även om man kan acceptera det som hänt och se livet för vad det är, för livet är för kort för att gå runt å vara ledsen, arg eller rent av hata någon. Om jag blir arg på någon som gjort mig riktigt illa så vill jag vara ifrån den personen ett tag. Allt eftersom så börjar man tänka efter.. En tanke jag alltid har är: Om personen dör imorron, kommer jag bli ledsen då? Kommer jag ångra att jag satte mig på tvären?. Precis när man har blivit sårad eller jävligt illa behandlad så är svaret ett blankt nej, men med tiden så kanske det blir ett ja och då ska man ju kanske se över vad det är man har för relation till människan. Om man kan säga förlåt mellan fyra ögon. Båda parter ska ju kunna säga förlåt. Jag har bara en människa som jag inte kommer förlåta och inte heller gråta eller gå på personens begravning och det är min ”mamma”. Jag har accepterat allt, förstått min plats i livet och det är inte med henne.


  5. Du skriver så väl och fint
    Men jag tror inte riktigt jag håller med dig..
    Jag resonerar lite såhär, givetvis beror det på relation och handling men jag kan förlåta händelsen mkt för min egen skull för att jag ska få ro, man mår inte bra om man går omkring ilsk och uppretad, men beroende på handling har man ju oxå lärt sig något om personen ifråga, jag kanske kan förlåta något någon gjort men tilliten är kanske ändå förstörd för all framtid, men genom att förlåta tillåter jag mig själv och den andra personen att gå vidare men det är inte samma sak som att alltid ge en andra chans.
    Alla förtjänar inte det, möjligtvis hos någon annan då men inte hos den den sårat.
    Förlåt det blev rörigt…
    Hoppas du får sova gott inatt du kloka själ
    Kram på dig.


  6. Starkt inlägg. Jag tror inte på att ge människor fler än två chanser. En gång är okej, det sägs ju att man lär sig av sina misstag. Men en andra gång är för jävligt, då visste man vad man gav sig inpå och hur det skulle sluta, så man förtjänar ingen förlåtelse.
    Hoppas du kan gå vidare med ditt liv. Det förtjänar du :)


  7. Mm jag tycker som du…


  8. Det viktiga är att behandla andra som vi själva vill bli behandlade, som du själv skriver.
    Du har en liten utmaning på min blogg, vill ju gärna veta lite mer om dig =)
    http://lisenj.blogg.se/2009/january/utkast-har-fatt-1.html
    Kram !!


  9. SV: haha eller i bådas ;)

    haft en bra fredag?


  10. Så bra skrivet.. om man skall förlåta så måste man glömma som du skriver. Starka minnen som har etsat sig fast är svåra att glömma och förlåta.


  11. detta handlar inte om att förlåta utan om att välja. Ska du vara mamma åt din pappa? Nej! Någonstans så måste du också börja leva. Han väljer flaskan du livet. Han kan inte göra sig till offer hur länge som helst för du kan inte göra honom icke alkoholist av att ta på dig hans onödiga börda. Ni blir bara två som lider i stället för en som lider. Han lider ju inte mindre för att du lider med honom? det är som förkylning om jag smittar dig blir jag inte mindre förkyld förstår du?

    din blogg och text är överlägset den bästa jag har läst på länge länge

    jag har också migrän
    och ena föräldern som tar energi
    jag känner igen mig i det du skriver
    jag vet också vilka som får migrän
    jag kan inte skriva om sånt i min blogg


  12. jag lägger in dig i mina länkar


  13. Väldigt bra skrivet! Fast jag resonerar som så att man kan förlåta, men det betyder inte att man kommer att umgås som förut med varandra… vissa människor ska man akta sig för. Om man inte förlåter, kan man bli bitter och då är det så svårt att leva ett glatt liv… Fast det känns som om vi resonerar på samma sätt, även om vi säger det lite på olika sätt…
    Äsch, hoppas att du förstår vad jag menar! ;)


  14. När det gäller din pappa behöver inte förlåtelse innebär att han får komma in i ditt liv igen. Men att bara förlåta kan ta dig vidare mer än du tror.

    Har en sån person i mitt liv. Eller rättare sagt hade. Hon sårade mig djupare än jag kan beskriva med ord. Och jag har förlåtot henne. Men hon kommer aldrig mer vara en del av mitt liv. Gjorde så att säga slut med henne.

    Men jag går vidare utan agg i mitt hjärta då jag har förlåtit.

    Hoppas din söndag blir bra nu Kram Linda


  15. du är stark och du skriver starkt! Jag känner som så här…det finns saker jag aldrig någonsin kan förlåta eller glömma, de personer som utfört de handlingarna kan jag inte acceptera i min tillvaro. Inte bara av att jag är rädd att bli sårad igen, utan för att andra i min närhet kanske far illa i så fall. Jag bär dock med mig en lärdom om hur man inte ska behandla en annan människa, jag vet ju hur det känns!
    comprende? eller förklarar jag dåligt?
    Ha en skön kväll! det tänker jag ha ;)
    Kramis


  16. Hej!
    Jag hade ett seminarium igår om förlåtelse och försoning.Du kan läsa en del på min blogg. Förlåtelse är en viljehandling. En person kan förlåta, men behöver inte kunna glömma. Försoning är en längre process som det krävs två personer för att det skall bli av.
    Lycka till i detta svåra trauma.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: