h1

Varför ringde aldrig jag polisen?

november 4, 2008

Idag känns det faktiskt bättre, även om det fortfarande känns tungt så ser jag iallafall ljuset ut ur labyrinten. Jag tänker inte alls lika mycket på det. Även om jag fortfarande är sjukt trött eftersom jag ägnat de senaste nätterna åt att grubbla. Så har jag inte längre lika dåligt samvete över att jag måste radera ut han ur mitt liv. Nu ser jag mest som den enda möjligheten. Han gick för långt denna gången. Det enda jag har ångest över är att jag ALDRIG ringt polisen när han varit i min lägenhet och gapat. Eller som den gången han kom hem när jag och min syster satt och åt middag hemma hos mej och släpade henne i håret genom hela köket och för att sedan dra henne i håret ända ut på gården. Allt för att hon bad honom gå när han gapade som mest.

Varför ringde VI aldrig polisen den gången?

Det där är bara en i raden av händelser som jag egentligen skulle ringt polisen. Men jag har aldrig velat det. Även om han beter sej som ett stort svin 24 timmar av dygnet med alkohol i kroppen har man ju ändå hoppet uppe om att han en dag kommer att komma tillbaka som den pappan han var. Om vi nu hade skadat hans älskade tandalösa kärring hade det varit okej om han ringt. Men vi rörde aldrig henne eller honom för den delen. Det enda vi gjorde var att tala om för honom hur illa han gjort oss. Och det kunde han inte ta, utan tyckte minsann att vi skulle få känna på smärta.

Varför ringde jag aldrig polisen när han kastade ut mej i snön när jag var 16 år och lät mej sitta och huttra i hans bil i minus grader en hel natt och inte hade någonstans att ta vägen. Varför ringde jag aldrig då? Det finns så många händelser som jag kunde ringt, men lät bli. Allt för att han faktiskt är min pappa och att jag älskar ju honom innerst inne. Men tydligen är inte den känslan besvarad för 5 öre. Idag är jag nog mest arg, men den känslan är skönare än att vara ledsen och låta tårarna rulla.. Jag ska försöka vara arg genom hela detta..

JAG SKULLE RINGT POLISEN ALLA ANDRA GÅNGER!!

regn

Annonser

10 kommentarer

  1. Gör så ont i mig att du fått genomlida detta!
    Du är värd fan s mkt bättre!
    Du kommer klara dig bra utan han, bryt alla kontakter med han och anmäl HONOM!!!!

    llider så mkt med dig..
    på tal om annat har din blogg blivit suppper fin!!!!
    kramis på dej sötnos


  2. Åh….jag vet inte vad jag ska skriva….stor kram till dig!


  3. Tack för titten hos mig! Alltid trevligt med nya besökare!

    Har inte hunnit läsa så mycket hos dig, men du verkar inte ha det helt skoj i ditt liv… *suckar* Har själv en alkoholiserad mamma som jag delvis växt upp hos innan jag till slut bröt mig loss och gav upp försöken till att hjälpa henne. När hon inte själv vill sluta – så varför ska då jag försöka hjälpa henne?

    Säger som min bloggvän mumari säger… vet inte vad jag ska skriva mer… *kramar om hårt*


  4. Jag säger detsamma, jag vet inte vad jag ska säga!! INGEN skulle få gå igenom det du har gjort. Jag förstår att du känner för din pappa, men är han värd det! Har du det bättre utan honom så försök att bryta med honom.!
    Bestäm dig för att anmäla honom, nästa gång!! Hoppas du orkar!


  5. Alltid att man är efterklok, men nu har du ju kommit till insikt med att du skulle ha ringt till polisen alla de där gångerna.. Gör det nästa gång det händer något…. Så slipper du tänka vad du skulle ha gjort i efterhand.


  6. Sluta tänka så. Det är som är gjort är gjort. Förstår hur du känner.

    Finns massa gånger man tänker till i efterhand. Man är alltid smart långt senare.

    Men tyng inte dig själv med en massa: Tänk om…

    Har själv vart i den svängen när min systerdotter mördades.
    Tänk om jag vågar säga till syrra vad kände när det gällde pappa. Tänk om tänk om……

    Men inga såna tankar kan förändra det som skett. Men det förflutna kan göra oss klokare inför framtiden. Jag vet att jag aldrig mer kommer att hålla tyst om jag känner sk vibbar om någon. Precis som du inte kommer att ta samma skit igen.

    Tänker på dig vännen Kramen


  7. Gull!

    Jag lider med dig då jag förstår att du i alla år försökt att ha en fungerande relation till din pappa. Det brister i hjärtat på mig då jag själv aldrig skulle kunna leva utan pappa.

    Vi förblir ju ”barn” livet ut till våra föräldrar och det ändras aldrig.

    Nu anser jag att han från tidig ålder utsatt dig för ett känslomässigt helvete och som barn kanske man inte har mycket val utan får leva med det. Nu är du vuxen och behöva ta skit från en som då råkar vara din pappa är för mycket!

    Håller med dig! Va ARG genom detta och visa honom att NU RÄCKER DET!!!!!

    Jag står på din sida till 110%

    Puss på dig Gullan!


  8. Jag finner inga ord, Kramar på dej


  9. Sv. Ojj men gud =((


  10. Jag vet inte riktigt heller vad jag ska säga, men jag tror verkligen att du borde bryta med honom för att du ska kunna må bra! Många kramar



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: