h1

Pappa anmälde mej och min syster till polisen igår..

november 1, 2008

Det är lite jobbigt nu och värre kommer det nog att bli. Jag har hållt mej levande och stående så länge att det kanske är dags för en neråtgående svacka igen. Så länge jag och pappa har varit sams och jag har kunnat hålla han på avstånd har jag mått bra, jag har inte behövt älta min barndom och ungdom eller hur allt blev som det blev, hur han blev missbrukare och hur det har påverkat mej. Men när vi är osams mår jag omedvetet dåligt, får ont i magen och känner hela tiden oro och undermedveten stress. För då blir allt mycket mer påtagligare.

Min 17 åriga syster har varit här hela veckan, det är min halvsyster från pappas sida. Hon är en yngre variant av mej fast mer hatisk och bitter mot pappa. Hon är hård som is på ytan och tycker inte att hon har en pappa och aldrig haft. Men på insidan vill hon veta, hon vill veta hur han tänker, varför han säger att barnen är hans allt när det egentligen är alkoholen som är hans allt. Hon ser inte missbruket som en sjukdom utan som ett valt betende. Hon är som sagt mer bitter än mej, men jag klandrar henne inte. Jag kan förstå att hon känner som hon känner men på det sättet är vi kanske olika. Kanske har det med åldersskillnaden att göra, eller att jag en gång fått uppleva hur det var att ha en pappa och att jag fortfarande lever på hoppet om att han ska någon gång komma tillbaka.

Igår ringde pappa till min telefon och hon svarade, det ena ledde till det andra. Hon släppte ut något som kanske länge varit instängt. Hon blev arg, hon blev ledsen och hon krävde svar. Jag var oförmögen att kunna hjälpa henne. Även om jag så visste vad hon gick igenom och hur kände hade jag ändå svårt att veta vad jag skulle säga eftersom varken hon eller jag är speciellt pratsamma när det gäller känslor. Den enda gången jag kan sätta ord på mina känslor är om jag skriver dem och inte uttalar dem högt. Låter människor i tysthet läsa vad jag känner. I vilket fall som helst ville hon gå till pappa och få svar på sina frågor, hon ville veta varför han är så hatisk mot hennes mamma tex, varför han aldrig brytt sej, varför han inte ringt på hennes födelsedag, jag varför han i hela hennes liv aldrig brytt sej. Jag ville inte låta henne gå själv eftersom hon var både ledsen och arg. Så jag och barnens pappa följde med henne..

När vi kommer fram till pappa blir det bråk. Ett stort gräsligt gräl. Pappa skriker och gapar och hon skriker och gapar och jag bara gråter. Det gjorde ont, samtidigt eftersom det drar upp så mycket som jag bara vill ha begravt, jag har accepterat att pappa lever det liv han valt, jag vill inte vara bitter, jag orkar inte heller. Men igår blev det för mycket även för mej. Pappas kärring lägger sej och de gapar tillsammans på min syster, hon är ledsen och bara gråter. De skriker i kör att hon ska söka hjälp, allt gick så fort. Och till sist fick vi henne till att vi skulle gå hem. TYDLIGEN har min pappa nu ringt och anmält mej och min syster till polisen för att ha varit där och försört och hållt ett jävla liv i hans lägenhet. Samtidigt som de anmält mina barns pappa till polisen för misshandel på pappas kärring. Han stod i hallen hela tiden. Hur tänker man?

Varför gör man såhär? Jag såg en blånad under näsan och en blåtira på pappas kärring när vi kom, MEN jag brydde mej inte ens om det. Min första tanke var bara att de säkert hade haft ett internt slagsmål igen, det händer så ofta att man inte orkar bry sej. Men tydligen har de anmält OSS för något som han förmodligen själv vållat henne. Jag blir inte klok. Hur kan man som pappa anmäla sina egna barn istället för att inse att felet ligger hos honom. Han har aldrig varit en bra pappa, varför ska det bara vara så svårt att inse detta. Jag pratade med honom idag. Han har varit och lämnat tillbaka ALLA kort på mej och mina barn tillsammans med ett brev som bevisar att han inte längre vill kalla mej hans dotter. Jag förstår inte vad jag har gjort för fel i detta, mer än talat om att allt bara varit väldigt jobbigt för genom mitt liv.

Självklart funderar jag mycket på VAD som kommer hända, kommer polisen att ta upp det. Kommer de att tro på oss eller honom. Kommer vi bli utsatta för något vi inte gjort, kommer vi att bli förhörda. Kommer socialen att kontakta mej precis som pappa säger. Han uttrycker en önskan idag om att han hoppas jag blir av med mina barn så jag får känna smärtan han fick när de tog hans yngsta dotter. Han säger att socialen kommer att kontakta mej. Jag vet ingenting, jag vill inte ha med socialen eller polisen att göra men han är helt skadad. Får man ens säga så om sin pappa? Det är för mycket på en gång, jag känner ett stort svek till honom.

Mamma tycker att efter detta ska betrakta honom som om han inte längre finns i mitt liv. För man anmäler inte sina barn på såna här falska och ogrundade grunder och man säger defentivt INTE de saker som han sa till mej idag och igår. Inte heller gör man som han gjort mot min lillasyster. Men hur suddar man ut sin egen pappa ur sitt liv? Hur gör man så att han inte längre existerar i ens tankar? Okej jag vet att han har varit full nu i två dagar. Men någonstans måste han ta ansvar va? Man måste lära sej att man inte kan bete sej hur som helst FAST han dricker.. För mycket tankar..

DET GÖR ONT!

(Detta blev långt, ett stort tack till dej som orkade läsa)

Annonser

21 kommentarer

  1. Förlåt men jag blir stum…….. Har inga ord men massor av kramar!


  2. Tack, Tusen tack :)


  3. det är jag som skall krama om DEJ!!!!
    Jag är helt mållös!
    Jag bara önskar och hoppas att du någon dag kommer se tillbka på dessa dagar med styrka och sorg, men utan att må dåligt!
    Du är en suverän mamma! Din familj ( anser inte han är värd att kalla dig sin dotter!!!) stöttar dig.
    Polisen kommer bli tvungen att utreda för det gör man med alla anmälningar.
    Är du verkligen säker att han gjort anmälan och det inte är något han sagt bara?
    Jag tycker att du skall försöka kontakta polisen och fråga vad som hänt, och ge din version! Socialen kommer inte lägga sig i, han är säkert dokumenterad sen innan likaså din pappa. Du har ett vitt register, det har nog inte han.
    Jag hade skrivit ett brev till hopnom och sagt att det är lite sent att säga du inte är hans dotter… ja ghade skrivit nått i stil med ” hur skulle du kunna avsäga dig tt var amin pappa, när du aldig varit en? En pappa är inte något man BLIR, det är något man ÄR, poch det har han aldrig varit, han kan inte skada dig med orden längre, för du är för stor att inse sannaingen. Du är värd nått bättre än en nerpissad full gammal gubbe som roar sig med att hata, supa och slå sin tant, än att vara previligera att vara en pappa till en sån underbart, go coh mysig tjej! Den som fått äran att var aidn pappa skulle gått med höjt huvud och ett leende med stoltheten bankandes i bröstet, han är inte värd DIG, inte tvärt om.

    Du har gjort något av ditt liv, du har skapat något!du har förstått.
    Su har tagit tag i det, du är älskad, beundrad och du är STARK!

    Förstår att du är orolig, men var inte det! Detta kommer lösa sig!
    jag lovar dig…
    vi är många som kommer stötta dig på resans gång…
    iaf jag.

    Vill du prata så vet du hur du når mig!
    Min mail är bifogad och dold om du ine vil ta på bloggen. Förstår om du inte orkar med då neglierar du bara det jag skrev.

    Lyft huvudet, bär det med stolthet och tänk att att han inte mår bra, en fullt frisk människa med samvete beter sig inte så. Innerst inne gråter han av smärta att inte hantera, å då dövar spriten ganska bra…
    Han kommer en dag att se tillbaka och ångra vad han sagt och gjort, Saken är bara att när han väl gör det på dödsbädden ligger han säkert i rännstenen och låter tårarnra strila ner på hans kind ut me all smärta han känt…
    Jag lovar dig. Innerst inne är han stolt över dig, men han är för stolt att inse det, han vet hur illa han gör er, och att han aldrig kommer lbi den papa ni behöver och förtjänar, då stöter man bort den man älskar…
    förstår du min tanke?

    jag tänker på dej!
    massa kramar


  4. va skoj du gillar den! tack tack tack, hoppas du stannar kvar då =)
    kramis


  5. Jag kunde inte sluta läsa för du skriver så ärligt och öppet att man blir berörd. Tyvärr vet jag inte vad jag säga eftersom jag inte har varit i den situationen någon gång. Kan det vara så att din pappa skäms? Att han känner att han inte räcker till och att han känner sig underlägsen. Missbruket gör säkert också att han inte mår bra.

    Jag förstår i alla fall att du blir illa berörd och att det är väldigt tufft.

    Kramar!


  6. SV: Jag förstår det vännen, önskar det fanns något jag kunde göra för dig.. KRAM!


  7. Shit… Din mamma har en poäng. Han har gått över gränsen, och det är inte första gången. Jag förstår att det känns skitjobbigt.

    Om han nu faktiskt anmält er (det är lättare att hota med än att göra) så tror jag att polisen fattar ganska omedelbart hur det ligger till, så det är nog inget ni behöver oroa er för iaf. Men ändå… hur kan någon bete sig så grymt?

    *håller om*


  8. Jag blir upprörd och ledsen när jag läser det du skrivit. För din pappa, som för alla missbruket är själva missbruket det viktigaste i hans liv. Han är förmodligen medveten om vilken underbar dotter du är, att han aldrig klarat av att vara far och detta är nog hans försvar inför sitt dåliga samvete. Gör som Blondie skrev, kolla upp med soc och på polisen vad som egentligen hänt, om han lagt in en anmälan osv. samtidigt berättar du varför du är där. Visa gärna det du skrivit här, det säger så mycket. Du är fantastisk och du är stark och det här fixar du. Hör av dig om du behöver!
    Kramis


  9. Hm, jag förstår att du har betsällt en svart gran…

    Självklart lever din pappa med en jättestor skuld som han försöker lägga på dig och din syster. Han försöker få ER att framstå som skurkar som kommer där och förstör deras hemfrid…bara för att själv må en gnutta bättre.

    Det är nog så att så länge han är fast i missbruket (som är en sjukdom) så är det nog bäst för er att inte ha någon kontakt med honom. Försök istället att hitta den där positiva bekräftelsen från andra personer i er närhet, som verkligen ser er och ger er styrka.

    Sprit är för jävligt!!

    Kramar Elena


  10. Okej :( Så oerhört jobbigt det måste vara. Jag kan inte föreställa mig känslan. Finns det något jag kan göra, säga, hjälpa till med, som gör att det blir mer uthärdligt?

    *kramar*


  11. Det låter ju helt sjukt.
    Du är värd så mycket mer än det här!

    Kram!


  12. Usch!
    Stackare där!

    Jag kan förstå att du känner dej uppgiven.
    Det är svårt att bara radera något som inte går att radera!

    Har inga bra tips å råd heller, mer än att bara låta det bero.
    En vacker dag så kommer han att nyktra till och inse hur jävlig och taskig han har varit mot Er barn, men i många fall är det alldeles fööör sent för att bli förlåten då.

    Bamsekram!


  13. Men oj så fruktansvärt jobbigt!Man kan inte ens tänka sig,mina föräldrar har aldrig druckit eller haft annat konstigt för sig.Många varma tankar till dig.


  14. Livet är inte rättvist på något vis. Och jag kan inget annat beklaga det liv din pappa utsatt dig för.

    Att han nu anmäler dig säger så mer om honom än om dig och din syster.
    Och jag har svårt att tro att det kommer att bli något av anmälan. Bevisning är ju en del av det hela och den finns ju inte. Så oroa inte sönder dig för det.

    Men att du känner dig som gör är helt förståligt. Det är ju din pappa det handlar om. Och när släktingar beter sig så här slår det exta hårt.

    Har inga ord att komma med som gör saken bättre. Men skickar ändå alla mina goda tankar och kramar och hoppas det känns lite bättre i alla fall.

    Kramar Linda


  15. Hej Marro! Så tragiskt att detta har behövt gå så långt, men samtidigt kan det vara en väckarklocka för din far! Någonstans inom sig vet han att han handlar fel o han är säkert fylld med dåligt samvete och rädslan och fruktan när ni ”angriper” el ställer honom till svars – gör att han ställer sig i en skyddsposition och ”kastar” tillbaks för allt vad han kan. Detta är säkert egentligen inget personligt utan det är säkert hans egen rädsla som får honom till detta….. (Rädda hundar varnar sällan innan dom bits) om du förstår vad jag menar ? Han är nog omedveten om sin egen rädsla o handlar i ren instinkt !!
    Du har helt rätt i det du skriver att du måste dra en gräns nu oavsett hur jävla ont det än gör. Du kommer bara att göra dig själv mer illa om du fortsätter….tyvärr. Det går inte att hjälpa eller tala honom tillrätta i nu läget, han måste tyvärr sjunka ända ner i skiten. Och du MÅSTE tydligt markera detta för honom !!
    Har försökt att hjälpa min alkoholiserade bror många ggr men får o har bara fått skit för det i form av att jag har mått dåligt och med det – resten av familjen.
    En stooor kram till dig!!


  16. Det kan ju komma att bli utredning men längre än så kanske det inte går. Ord står mot ord och egentligen ska du inte oroa dig alls över att dina barn kommer att bli omhändetagna. Du sköter dom bra och det ska till mer för att de ska bli så. Men jag förstår ändå din oro. Jag har en kompis vars mamma har fått alla sina 8 barn omhändetagna av socialen. Och det måste vara strikta grunder och inte en ända anmälan.

    Jag hatar missbruk och allt vad den kan göra med en människa. Sånt bara förstör. Förstör för människan som missbrukar och de som lever nära inpå. Men man får bara se till att hålla huvudet över vattenytan och hoppas på att en dag är stormen över. Det är iaf så jag överlever.


  17. Oj va jag har missat…

    Men tårarna kom iaf. FAN har inte den gubbe gjort tillräckligt. FAN Helvete va arg jag blir. önskar jag va hos er nu.

    att jag bara kunde vara där.. hjälpa dej med barnen eller vad osm .. så att du kunde få lite tid själv.. ja hjäölpt det med va som helst.. funnits vid din sida..
    men det är så långt. så långt bort…
    älsakde vännen. finner inga ord. de är för långt bort.

    kramar om dej och dina barn och din syster


  18. jag orkade läsa allt och jag lider med dig, vilket helvete denna spriten är. vet ju själv – min pappa var också beroende!
    det är så lätt att ge rådet – glöm – men det är inte lätt för den som är mitt i eländet att faktiskt glömma, man vill ju oändligt innerligt ha en pappa eller mamma som bryr sig om en – som älskar en och som sätter mig som person högst upp och ställer upp och alltid finns där för en, och att sen se att det är spriten som är viktigast och dyrbaraste för denna personen, det smärtar i hjärteroten!
    jag har alltid tyckt att du är en stark ung kvinna, som har mycket problem just för att din pappa är som han är och då blir du också drabbad. jag tycker du skall vara stolt över dig själv för vad du har åstadkommit hittills!
    försök att lämna din pappa där han hör hemma! förlåt om jag skriver så där, men jag förstår dig verkligen! man blir bitter och förbannad och arg och såååå himla ledsen och så besviken!
    jag önskar dig allt gott – precis som jag alltid gjort!
    många varma kramar från skrivklådan barbro
    ta hand om dig och dina barn – ni är viktigast!


  19. Jisses! Vilken situation…jag finner inga ord.
    Men jag hoppas du kommer över det och tänker på dig själv, och din familj…med vissa undantag.
    Är det på detta sätt han vill ha det, så är han inte värd ett skvatt av din uppmärksamhet.
    Var ist stolt över dig själv, vad du åstadkommit och vad du har…det är värt allt guld i världen. :)

    Många kramar och lyckönskningar till dig!


  20. […] så har jag så många tankar kring detta att jag inte blir klok. Jag har förlåtit och ställt upp på pappa ända sen jag var gammal nog […]


  21. Ojojoj.

    Nog vet jag hur en missbrukardemon kan se ut, men det här var riktigt grovt.

    Jag hoppas så innerligt att du och din syster ska få ett bra slut på den här historien.

    Det är tråkigt att det handlar om din pappa. Som jag ser det är han just nu besatt och inte sig själv. Men ni måste nog värja er mot detta sjuka.

    Önskar er allt gott!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: