h1

”Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar dom inte har kontroll över.”

april 9, 2008

Nu är vi där igen. Och på denna punkten önskar jag verkligen att jag kunde ändra på mej själv. Jag är ett barn till en alkoholiserad pappa, och det har omedvetet fört mej en del egenskaper som jag inte vill ha. Jag stressar upp mej själv, jag ger mej själv sån ångest så det känns som jag ska tyna bort. Jag ger mej själv en hemsk ångest som gör att hela insidan vänder sej och jag blir extremt illamående. Jag vakar av och an, jag gråter, jag kramar mina barn som om det vore sista gången jag skulle se dem. Och det händer oftast på natten då det inte finns en enda till hands, inte en enda som kan hjälpa mej att lugna ner mej. Jag går fram och tillbaka, fram och tillbaka och röker ett helt paket ciggaretter. Jag blir stressad av ingenting, jag stressar upp mej själv.

För ett tag sedan skrev jag punkter eller egenskaper som man har som medberoende. Och en av dessa punkter var så tydliga inatt att jag fortfarande är illamående. ”Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar dom inte har kontroll över.” Igår kväll kom jag på mej själv att jag inte hade fått en barnomsorgsräkning detta året. Anledningen till att jag inte brytt mej tidigare är för att dagmamman sa att jag skulle få gratis barnomsorg till mitt minsta barn. Så när barnomsorgens räkningar slutade komma tänkte jag inte mer på det. Igår kväll fick jag för mej att detta var fel, att jag hade trillat ur systemet, att jag inte ens hade barnomsorg längre. Och detta har jag gått och tänkt på hela natten, jag har inte sovit en enda blund. Jag har precis som jag beskrivit ovanför gått runt i lägenheten och stressat upp mej själv med ångest som gjorde mej illamående och som blev mer illamående för varenda ciggarett jag rökte. Jag gick och la mej, jag steg upp och så har jag hållt på. Bara vill ha någon att prata med, men ville inte ringa och väcka någon.

När ångesten blir sån, blir hela jag olidlig. Idag på morgonen fick jag tag på den som hand om räkningarna. Den som egentligen har hand om det var sjuk, men fick prata med någon annan som bekräftade att jag hade barnomsorg fortfarande och att anledningen till att jag inte fått några räkningar berodde på att inga skickas ut, för att jag tjänar för lite. Det var det hon trodde att det kunde bero på. Jag skulle lugna ner mej för jag hade inte gjort något fel. Jag blev jättebra bemött. Så nu har jag lugnat ner mej, men att jag inte sovit något börjar göra sej påmind.

Jag är trött och önskar bara att den egenskapen hos mej kunde försvinna. Jag vill inte vara sån. Jag vill kunna sova om de nätterna jag börjar må såhär och de nätter jag stressar upp mej själv för ingenting. Idag är jag låg, fruktansvärt låg. Men det är av trötthet och av matthet. ”Alla människor gör så gott de kan”. Jag försöker verkligen att göra så gott jag kan men ibland räcker det inte till.

Annonser

9 kommentarer

  1. Usch ! Låter inte specellt trevligt att må så min vän!
    Men bra att det inte var något att oroa sej för angående barnomsorgen!
    Skickar styrkekramar som kanske hjälper föga men ändå!


  2. Skönt att du fick reda ut det hela. Jag förstår vad du menar med att stressa upp sig ”i onödan”, men jag är övertygad om att du räcker till i att göra så gott du kan, även om det inte alltid känns så.

    Livet är inte lätt, det ska gudarna veta, men vi gör vårt bästa och ibland kunde vi ha gjort annorlunda eller bättre, men vi glömmer bort att det också finns gånger vi kunde ha gjort sämre, men det träffar precis rätt! Glöm inte dessa stunder, vännen! Kram!


  3. Du gör ditt bästa och det är alldeles säkert gott nog.
    Jag känner igen det där med förändringar, är ju själv vuxet barn till alkoholist och eftersom jag själv har utvecklat sjukdomen, så har jag en dotter som också är det.

    Men du är ju medveten och det är en väldigt bra förutsättning för förändring. För den börjar ju där. Men det är tufft på vägen, jag vet vännen.

    Många kramar till dig och hopp om lugna fridfulla nätter framöver.

    *kramar om*


  4. Jag känner igen det där; är själv dotter till en alkoholist (min far); blir lätt stressad; lider av kronisk inre stress och känner mig sliten på grund av allt det jag gick igenom som barn. Därför har jag sedan 1977 grava sömnsvårigheter, som tyvärr blivit kroniska och resulterat i en rad utmattningsdepressioner och livskriser.

    Kram, Mona


  5. Känner igen mig så väl, jag är alltid spänd och stressad (psykisk stress)… funderar allvarligt på att ta mig iväg till er Al-anon möte för jag orkar inte mer.


  6. Om du vill snacka om medberoendeskap eller barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer så gå in på http://www.personligutveckling.ifokus.se

    Konkreta tips och en kurs att gå också som skall vara jätte bra för just detta.

    MVH
    Anna


  7. Hej! Jag går sista året på samhällsvetenskapliga programmet och skrivet ett projektarbete som heter ”Barn till alkoholister”. Jag undrar om du skulle vilja svara på ett par frågor angående din barndom. Du får självklart vara anonym om du vill det. Om intresse finns kan du maila mig på naetli-baetli@hotmail.com


  8. I’m not easily imsrdpsee. . . but that’s impressing me! :)


  9. Hi Kiersten:I have one question:what happened to the trasllation of the second book of paranormalcy?Don`t be translated into spanish D:?please please please please respond :(greetings from Uruguay :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: