h1

Ångesten har mej som sin enda vän!

april 9, 2008

Problemet ligger egentligen i att när man börjat att må dåligt, när ångesten satt sej som en fästing in på kroppen vägrar den att lämna sitt byte, den fortsätter och suger, suger musten ur en. Den får en att göra det omöjligt att bli fri från ångesten, den sätter sej med hjärngrepp. Och den ångesten man började känna över, är borta. Men kvar finns bara ångesten, ångesten över allt och ingenting. Illamående och oro i kroppen gör sej ständigt påmind. Och det enda som egentligen hjälper att vänta ut den. Vänta tills den sugit färdigt och släppt greppet om mej. Vänta på att den bara ska försvinna helt enkelt. Det finns inget annat att göra åt det, och ord som tänk possitivt är överflödiga. När ångesten väll satt sitt grepp gör den samtidigt det omöjligt att slippa oron och den gör det framför allt omöjligt att tänka possitivt.

Ångesten är som en ovälkommen gäst, ju mer man försöker bli kvitt den. Ju mer sätter den sej fast, ju mer vägrar den släppa taget. Den sitter den där inpå kroppen och får mej att tänka på saker som sedan länge ska vara utagerat. Den får mej att känna mej värdelös, den får mej att känna mej… finner inget bättre ord än bara värdelös för tillfället. Den bara sitter där på mej och skrattar hejdlöst åt mej. Och jag är ett lätt offer, jag tar åt mej!

Annonser

7 kommentarer

  1. Ajaj vännen,
    verkar tufft nu. Men jag finns här bredvid om du vill nå mig. Du får gärna maila.

    kramar


  2. Usch ja den här jäkla ångesten! Det känns som man aldrig kommer bli av med den, tyvärr..


  3. Usch ja… Skit med ångest….
    Jag kan numera tack och lov styra min ångest rätt bra.. Men det tog tio år i dess grepp. Hoppas du snart mår bättre……
    Jag har skickat mail till dig förresten.

    Kramar…


  4. Det är bra att du skriver av dig. Det måste hjälpa lite? Kram


  5. känner precis lika dant


  6. kunde inte sagt det bättre själv .. värdelös e förnamn typ ..


  7. Jag gick i kognitiv terapi och det hjälpte, har varit ångestfri 2 månader. Jag kan känna mig stressad eller orolig men inte några ångestspiraler mera. I terapin fokuserade jag på mitt katastrof och svart/vita tänkande men det som gorde störst skillnad var att uppmärksamma och sätta stopp för trösttankar.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: