h1

Det händer alltid något när jag bestämt mej..

maj 2, 2007

Såhär är det alltid, så fort jag tar avstånd och visar det för min pappa så händer alltid något som gör att jag inte kan ta avstånd för att det är min pappa. Även om jag vet att saker inte är mitt fel så hamnar det alltid vid fel tillfällen. Jag försöker ta avstånd, men då händer nått som gör att jag inte kan. Igår ringde min syster och sa att polisen letade efter honom, för det hade varit ett lägenhetsbråk. Och det är ju som det är, man kan inte låta bli att bry sej när något sådant händer. Han är ju min pappa, även om jag skulle vilja ta avstånd så går det ju inte just då. Sedan ringer min syster igen och pappa har ringt till henne och varit jätteledsen och velat att jag skulle ringa. Och även om jag hade velat säga nej kan jag inte. För han är min pappa.

Jag ringde upp och han var precis lika liten som varje gång när polisen letar efter honom. Som ett barn som behöver tröstas, då går alkoholen ur kroppen på honom och han får ångest och mår dåligt. Idag har pappa hållt på att ringa mej hela dagen och varit lika ångerfull som igår. Det är jobbigt när man vet att det inte är läge att skälla på honom för alla de gånger han sårat mej. Så nu finns jag ju här igen, och det är samma sak varje gång. Det är likadant varje gång jag bestämmer mej för att bryta kontakten med honom.

Vilket är skitjobbigt.. Jag verkligen försöker mej det går inte..

Annonser

9 kommentarer

  1. Tyvärr så är det kanske när han är som mest sårbar du ska ta upp det med honom. Men jag har full förståelse för vad du gör och faktiskt får genomlida. MIn pappa var också alkoholist, en fantastiskt snäll man,men ändå.
    ids nog så blir det nog bra för dig,på ett eller annat sätt.
    Kram och ha det fint!


  2. Hej!

    Förstår precis hur du har det.
    Jag växte själv upp med en alkoliserad pappa.
    För att inte gå under själv var jag till slut tvungen att klippa alla band.
    Vi har idag igen kontakt alls, jag har hemligt nummer och han vet inget om mej längre.


  3. Jag förstår att det måste vara jobbigt för dig det här med din pappa.
    Men jag tror att det är som Annelie skriver att det är nu du ska ta upp det med honom.
    Han är nog medveten om att du reagerar som du gör,och skulle antagligen bli helt överaskad om du ger honom ett ultimatum nu.
    Hoppas det löser sig för dig!
    *kram*


  4. Jag har också haft en alkoholiserad pappa och känner igen mycket men skillnaden är att min pappa dog när jag var 14. Det enda jag kan råda är att ingenting han gör eller säger beror på dig. Allt ligger hos honom och det är bara han som kan göra något åt det. Ha det så gott.


  5. Oj, det kan inte vara det enkelt och ha det som du har det. DU kanske ska ställa lite krav?
    Kram


  6. Vilken jobbig situation. Att vara en slags förälder till sin förälder måste kännas påfrestande. Det är ju tänkt att vara tvärtom.
    Fin bild du har i inlägget.
    Kram


  7. han vet ju precis hur du ska reagera, så det är klart han gör som han gör när han har fått ett utlmatum. Du ställer krav, han gör nåt som han vet gör att du kommer tillbaka, du gör precis som han ”ville”. Han manipulerar dig. Bara för att man är förälder så har man inte rätten att manipulera på det sättet.
    Stå för det du gör nästa gång vännen. Trots att det är oerhört komplicerat, jobbigt och svårt.
    kram


  8. prata med honom när han är nykter. Att som nykter och utan problem är han gärna välkommen till dig och din familj men med problemen så måste han vänta tills allt ordnat upp sig.
    Han är din pappa och du är inte hans förälder, utan din ork och din glädje ska räcka till dig själv och dina barn.

    Men att bryta är inte lätt lika svårt för dig som för honom men ibland måste man få hjulet att sluta spinna och bara börja snurra…
    kram anki


  9. Ditt liv är en mental berg-och dalbana. För varje gång du blir sviken sjunker du en bit.
    Han är din pappa men rollerna har som i så många andra familjer med missbruksproblem blivit omvända. Det blir du som ska förlåta, ordna och ställa till rätta. i längden kommer du inte att orka. Han måste få ta ansvar och inte kunna falla tillbaka på er barn så fort han trasslat till det. Ditt samvete tillåter inte dig att ta avstånd från honom nu, när han befinner sig i en nödsituation men jag tror att det är just nu som han måste klara sig själv. Att han får ta ansvar för sitt handlande, börja tänka och förhoppningsvis komma till insikt. Ni hjälper honom bara till att fortsätta missbruka genom att ställa upp och bringa ordning i det kaos han skapat.
    Ännu en gång verkar jag hjärtlös och rå men jag hoppas du förstår att det är ditt bästa jag tänker på.
    Kram



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: