h1

Öppet brev till pappa!

april 10, 2007

Jag trodde aldrig denna dagen skulle komma, jag hade hoppats att denna dagen aldrig skulle komma. Dagen då jag måste bryta kontakten med dej, men nu är den här. För jag klarar inte av att ha kontakt med dej när du har kontakt med xxx. Han har trots allt hotat mej och min familj till livet. Om du bara visste hur dåligt jag mått för att han gjort såhär, hur många sömnlösa nätter det blivit för att han är våldsbenägen. Och nästa gång kanske det är du själv som råkar illa ut eller står i vägen för honom. Om den dagen kommer vet jag att du kommer att förstå mitt val, men den dagen är det försent.

Jag har alltid funnits för dej pappa, vad du än har gjort har jag alltid funnits för dej. Jag höll kontakten med dej när dina nära bröt kontakten med dej när du satt inne, jag försvarade dej inför alla. Det var jag som hälsade på dej när alla andra vände dej ryggen. Hur många gånger du än har skrikit och gapat på mej så har jag alltid funnits där, jag har funnnits där och försummat mej själv många gånger, jag var den som åkte upp till sjukhuset när du kört på fyllan och krockat. Av alla dessa grejer du gjort som inte går att försvara så har jag alltid funnits där för dej. När du behövt mej som mest eller som minst så har jag alltid funnits vid din sida.

Och nu när jag behöver dej finns inte du. Jag vet inte hur det är att vara missbrukare, jag vet inte hur det är att låta alkoholen tala och välja åt en. Men jag har kämpat från dag 1 att du ska bli frisk, tills jag insåg att det inte var någon annan än du själv som kunde hjälpa dej. Men inte ens då steg jag åt sidan, jag fann mej i att inte kunna hjälpa dej. Jag accepterade att du var som du var. Men inte en enda gång steg jag åt sidan, inte en enda gång, jag fanns alltid där. Min soffa fanns alltid för dej. ALLTID!

Jag har alltid funnits här, ett telefonsamtal bort. Vilket du vet och utnyttjat i många fall men jag har heller aldrig nekat dej hjälp vad det än har gällt. Du har alltid fått den hjälp du behövt även om du många gånger inte förtjänat det. Trots att det kostat mej pyskologsamtal och ett gäng anti deprissiva tabletter. Jag har alltid satt mej själv åt sidan när det gäller dej, men kan inte göra det längre. Nu måste jag tänka på mej själv och mina barn. NU måste jag göra det. Och nu gör jag också valet jag aldrig trodde jag skulle jag göra. Jag stiger åt sidan och tackar för de åren jag fick med dej. Jag bryter kontakten med dej. För när du tog in han i din lägenhet ställde du dej på hans sida. En sida som jag aldrig kan acceptera. En sida som jag inte kan förstå att du väljer. Men jag förstå att det egentligen inte är du som väljer utan att det är alkoholen som väljer åt dej, men det spelar ingen roll, för även om jag skulle vilja ha kontakt med dej så kan jag inte det.

Jag vet att om du inte hade varit alkoholist så hade det sett annorlunda ut, men nu ser det ut som det gör och jag kan inte göra nått åt det. Jag har försökt i så många år att få dej nykter men insett att det bara är du själv som kan få det. Du har en sjukdom pappa som ingen kan styra över, jag förstår och jag har accepterat det även om jag inte gillar din sjukdom och det din sjukdom gör med dej så kommer jag alltid att älska dej, du kommer alltid att vara en del av mej. Och det är de fina minnerna jag bär med mej nu, minnerna om hur du var innan alkoholen tog över. Va inte ledsen pappa, du vet att jag älskar dej och du vet att jag måste göra såhär.

Jag finns här den dagen du bestämmer dej för att alkoholen inte ska ha överhand om ditt liv längre.. Då finns jag här, tills dess backar jag, tar jag ett steg åt sidan!

Annonser

8 kommentarer

  1. Finner inga ord!

    *tårar*

    kramar om hår toch länge—-

    ”Jag släpper aldrig taget”


  2. Jätte fint skrivet! Får tårar i ögonen.

    Stora kramar till dig!


  3. Ett rakt och tydligt JAG-budksap när de är som allra bäst!!! Starkt jobbat tösen!!!

    Kram


  4. *kramar om*

    Väldigt bra skrivet. Som gloom säger, ett tydligare jagbudskaop får man leta efter.


  5. Jag vet inte vad jag ska säga…

    Skickar dig en stor varm kram!


  6. Å… ditt liv är inte så lite rörigt märker jag.
    Alkohol förstör mycket för många.
    Min farbror är alkoholist och jag vet vad det kostat honom.
    Tack och lov har min pappa aldrig varit i närheten av att ha samma problem.
    Kram på dig.


  7. […] ibland får jag insperation genom kommentarer som jag känner att jag vill fördjupa mej i. Denna kommentaren kom från Dr S, (Ägaren bakom en fantastisk blogg btw). Jag citerar “Å ditt liv är inte […]


  8. […] ett enda ord! Nu har det gått 5 dagar sedan jag skrev mitt öppna brev till pappa. Samma dag ringde jag till honom och mer eller mindre bröt kontakten. Det öppna brevet skickade jag […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: