h1

Känner mej en anning hämmad i mitt skrivande!

mars 6, 2007

Jag har funderat mycket på vad jag ger mina läsare för bild av mej själv. Och varför det är så viktigt för mej att mina läsare ska få en så rättvis bild av mej som möjligt. För första gången sedan jag började blogga för snart ett år sedan har det slagit mej att det är enormt många som läser det jag skriver. Men det var inte förrens jag bytte över till wordpress som denna tanken slog mej. Det är människor som googlar enormt mycket och hamnar i min blogg. Det är gamla inlägg som visas hela dagarna. Och det skrämmer mej samtidigt som jag tycker det är roligt. Helt plötsligt känns det som om jag måste tänka på varje ord jag skriver för att det inte ska missförstås. För jag förstår också nu hur lätt man kan missuppfatta det skrivna ordet. Och hur lätt jag ger andra människor en åsikt om mitt liv..

Jag har aldrig funderat på detta innan. Jag har alltid skrivit om mej själv helt öppenhjärtat, jag har förklarat, jag har skrivit om händelser här som jag varit med om som ingen annan vet. Som jag inte pratar om till vardags..Som jag absolut inte skulle vilja ens nämna till vardags. Men här har jag skrivit det. Och tanken har slagit mej, tänk om min text hamnar i fel händer? Jag står för varenda ord jag skriver, jag står för mina åsikter osv. Jag är inte mer än människa, en människa med lika mycket fel och brister som någon annan.. MEN…

Vill jag verkligen att någon hittar det jag skriver och andvänder det imot mej. Använder mina ord och min text till någon fult, för att såra mej någon gång i framtiden? Det har gjort att jag börjat bli hämmad av det jag skriver, att jag tänker mej för både en och två gånger innan jag publicera nått, och det har aldrig hänt innan. Jag har aldrig tänkt så innan, eller tanken har funnits där, men det har aldrig hämmat mitt skrivande.

Min blogg har förändrats mot vad den var innan. Men ändå stannar mina läsare kvar, det kvittar vad jag skriver om, eller när jag skriver eller hur jag skriver, så finns ni kvar och läser och kommentera det jag skriver. Vilket jag uppskattar enormt mycket. För även om min blogg har förändrats är det fortfarande samma människa som sitter bakom bloggen och skriver..

Men kanske jag hittar tillbaka till mitt gamla jag igen, och finner glädjen att skriva om mej själv, att sluta tänka på vad jag skriver. Att sluta tänka på att min text kanske hamnar i fel händer. Jag är inte färdig med mitt bloggande, men känner mej bara en anning hämmad, jag började blogga som en bearbetning för mej, men den bearbetning är klar. Och under detta året som bloggare har jag blivit starkare, jag känner mej säkrare på vem jag är. Jag har lärt känna mej själv enormt mycket under detta året som gått. Men att starta denna bloggen var det bästa jag kunde gjort, att starta om på nytt…

Sedan känner jag att när jag faller ner och mår dåligt behövs denna bloggen mer än någonsin, för att jag inte haft den och er läsare hade det tagit längre tid för mej att resa mej upp igen..

Annonser

10 kommentarer

  1. JA visst kan texter hamna i fel händer. Men vem skulle kunna använda detta emot dej?! Soc?


  2. Men fattar vad du vill komma fram till!


  3. Twilight: Nej inte soc, tänkte mer på människor i samhället som inte gillar mej, typ gamla bortglömda ovänner om du förstår vad jag menar, För såna har vi ju alla :-)


  4. Nu fattar jag efter att du fått förklara på MSN! :)


  5. och nu vet jag oxå vad skärmdumpa betyder!…


  6. Twilight: Bra :-)


  7. Hej M.

    Du skriver väldigt bra, och jag har hela tiden följt din blogg. Inte så att jag läser varje ord, men jag tittar till dig kan man säga. Precis som jag gör med Linda´s blogg. Ni två, är dom enda jag tycker är värda att läsa numera. Allt annat går fetbort. Men vad jag egentligen ville säga, är att jag tror… att bloggande på Aftonbladet förstör dom kreativa karafter som finns i dig och Linda. Ni är så bra på att skriva, att ni borde göra det här på WordPress för att slippa allt tjafs och alla tjyvnyp man får på AB. Den korta versionen: Seriösa bloggare väljer bort AB efter ett tag. Man hinner liksom aldrig ”hitta formen” där, eftersom man antingen blir anmäld eller påhoppad. Detta i sin tur, leder till att man själv kanske gör likadant. ”Man blir som man umgås” brukar jag tänka. Min tid på AB är över nu. Det finns inte en chans att jag startar ett nytt konto där. Never. Har lite andra funderingar på hur jag ska skriva av mig, och ett av sätten… är att skriva kommentarer som just denna. Dom är få numera, på gränsen till obefintliga. Har helt tappat lusten sen jag blev kickad från AB. Men det gör inget, jag är lika mycket värd som alla andra ändå. Tur att jag förstår det. Kram på dig, och skriv så som du vill och önskar. Din vän (hoppas det) i cyberspace. /D.O.B


  8. Ja, jag har faktiskt märkt att din blogg färändrats. Tidigare pratade du om barnen, deras aktiviteter, beskrev deras kläder, deras leksaker, pratade om skolan, dagmamman. Du berättade om dina drömmar om ett tredje barn, om att söka ett jobb. Du bloggade om socialen och din kamp mot dem, om din kamp för ett värdigt liv med barnen och din förhoppning att du och ditt ex skulle bli ett par igen (har ni det??). Sedan gjorde du djupdyk i din barndom. Men det är borta nu. Och jag har många gånger undrat. Funderat på varför de varma inläggen om familjen, framtiden men också om barndomen och sociala myndigheter förändrats. De är borta och ersatta med filmrecensioner, vilket iofs inte är fel även om vi inte delar filmsmak.

    Det händer att jag undrar hur det går, vad som händer, om du börjat på samma företag som ditt ex (för visst sökte du dit?), om du fått bort soc ut ditt liv.

    Så jag har undrat vart du tog vägen. Men jag antar att du gav mig svaret här.

    Men hopp om en bra dag….stor kram Karolina *som återgår till jobbandet efter lunchbloggstunden*


  9. Karolina: Ja precis, du beskrev allt så bra, jag måste nog finna mej själv i mitt skrivande igen.. Allt känns bara så långt borta..:O) Tack för att du fortfarande läser :D


  10. Jag gillade dina texter både då och nu, och gillar dig också som person! :-D

    Lite svårt det där med hämningar. Vissa saker är ju sunt att behålla för sig själv om man inte vill att andra ska få en riktigt konstig bild av en. Andra saker skulle man kanske kunna vara mer öppen med, men låter bli. Man får helt enkelt följa sin känsla.

    Om man skriver om sina känslor behöver man inte vara ”rädd” för konsekvenser. Man har ALLTID rätt till sina känslor vilka de än är. De som tycker annat tycker bara… Låt dem göra det.

    Den största förändringen jag har märkt med dig är inte hämningar utan snarare att du har blivit så mycket mer säker på dig själv inifrån.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: