h1

Vad händer nu?

februari 26, 2007

Önskar att jag kunde säga det är bättre idag. Men det är precis lika illa som igår. Till och med i drömmen hemsöker det jag gjort mej. Jag har gjort fel, jag har gjort något som inte är jag. Och jag kommer få möta rättvisan för det jag gjort. Jag har gjort fel, det tynger mej. Men det som tynger mej mest är. ”Vad händer med barnen nu?” De som är mitt liv, utan dem vill jag inte leva längre, Utan dem är mitt liv slut. Jag önskar bara att tårarna kunde ta slut. Jag önskar att jag fick det ogjort och kunde må bra igen.

Jag har svikit alla i min närhet som trodde på mej, som gett mej chansen att stå på benen. Jag har svikit min mamma, min syster och min pappa. Och dem jag svikit mest är barnen. Bara för att jag inte kunde kontrollera mej en enda kväll.  Bara för att alkoholen styrde min hjärna, bara för att jag var för vek för att låta alkoholen styra min hjärna. Det jag har gjort skulle jag aldrig drömma om att göra nykter. Men jag kan inte skylla på alkoholen, jag har bara mej själv att göra.

Jag vill inte skriva vad jag gjort, jag skäms för det så in i helvete, och sedan vill inte jag att ni ska ha den bilden av mej eftersom det inte är jag. Jag vet att ALLA gör fel. Men man får inte göra som jag gjorde, man får inte det. Kanske jag målar upp en hemsk händelse, kanske det inte är så hemsk, kanske straffet inte blir så hemskt, men tanke på att jag inte är dömd innan. Men för mej är det hemskt, eftersom det är så långt borta JAG! Eftersom jag strävar för andra sidan. Jag har stridit mot mina egna principer. Jag har gjort saker som jag inte kan försvara, jag har gjort en sak som jag aldrig trodde jag skulle göra.

Barnens pappa tröstar mej med, ”Vi har klarat så mycket tillsammans, vi har klarat allt tillsammans, vi klarar detta med.” Ja det gör vi, men kommer jag att vara desamma tills detta är klart? Nej, jag kommer utveckla ångest, jag kommer utveckla social fobi igen. Jag känner det på mej, telefonen ringer och jag vill inte svara, jag vill gå här hemma med rufsigt hår och mysbyxor. Jag vill inte träffa någon, jag vill inte prata med någon. Jag vill vara för mej själv. Tiden igenom detta kommer bli tuff., men den kommer inte göra mej starkare, den kommer göra mej svagare. Jag vill bara vara för mej själv. Vältra mej i ångest, och hata mej själv.

Det värsta är frågorna, vad händer nu? Vad händer med mej? Vad händer med barnen? ”Mamma tröstar mej med, du var på fel plats vid fel tidpunkt” Kanske, men vad ska man göra åt det nu? Det som har hänt, har hänt. Även om alla i min närhet är förstående och stöttar mej har jag svikit dem. För att inte prata om barnen. Vad händer med dem nu? Jag skäms.. Jag skäms.. Jag skäms så in i helvete. Jag vill inte vara mej längre. Jag hatar mej själv…

Fan hur dum får bli? Hur dum får man vara. Finns ett talesätt. Älska mej som mest när jag förtjänar det som minst. Stämmer ganska bra nu. :O(

Annonser

19 kommentarer

  1. Jag önskar så att jag kunde säga nåt som gav dig tröst och stöd, men vet inte riktigt vad jag skall säga, bara kunna visa Mitt deltagande och stöd så här till dig. Och eftersom jag inte vet vad du gjort – så är det ännu svårare att kunna trösta. Och det är ju det Du själv känner inombords som är jobbigast för just Dig. En utomstående kan ju inte sätta sig in i den känslan eller ångesten som du känner. Men jag hoppas så att allt ändå reder upp sig för dig fort som bara den. Jag är ledsen för din skull att nåt har hänt … varm kram till dig.


  2. Bloggbruden: Att bara finnas precis som du gör nu, betyder nått enormt mycket. Tack för de fina orden, kanske inte fötjänar dem. Men ett stort tack för det är det jag behöver, att någon lyssnar på mej. Kram


  3. Kram tillbaka igen Love – önskar dig allt gott!


  4. Snälla låt inte ångesten äta upp dig. Som din mamma säger du var på fel plats vid fel tid.

    Backa bandet och försök se va det var du försökte göra.

    Hjälper inte att säga att det löser sig, men faktiskt så tror jag att det inte kommer gå så långt.

    Kramar om dig länge

    //Kram Carola


  5. Carola: Jo kanske. Ja man kan ju alltid hoppas att det kommer att gå bra. Ussh, allt är bara så jobbigt. :O(‘

    Kram


  6. Förstår fortfarande inte vad som hänt… Men försök att lyssna mest på dem som känner dig väl. T ex din mamma. (((Kram)))


  7. Näää…. du har verkligen gjort det?
    Du HAR uppträtt full på en karaeokebar?
    Förlåt vännen.. jag ska inte skoja när du mår dåligt.
    Men VAD kan vara så illa?
    Du har ju barnens pappas stöd?
    Det måste väl vara det viktigaste?
    Du fixar det här.
    Ni fixar det här.


  8. Ger dig en bamse kram … detta kommer att gå bra gumman min.


  9. Kriss: Ja även om du visste vad som hänt är det inte säkert att du hade trott mej, eftersom ni inte alls fått dem bilden av mej, eftersom det inte alls är jag. Så svårt att förklara. Ni kan hålla tummarna för mej. Kram

    Drs: Ohh om jag bara hade uppträtt full på en karekoebra hade jag varit glad i denna stund. Men tyvärr är saken betydligt mycket värre. Om jag har riktigt otur så kommer jag att behöva en advokat och få sitta i rätten för första gången i mitt liv :O(


  10. Jag hoppas att allt ordnar upp sig för dig på bästa sätt. Skickar lite stöttning från mig också.


  11. Fredrik: Tack det kan jag behöva just nu :O(

    Pärlan: Kram på dej :)


  12. Det är mänskligt att förlora omdömet ibland.
    Det är oftast inte bra, men ändå mänskligt.
    Lycka till.


  13. Dr S: Tack precis vad jag behövde höra. Jo jag är inte mer än människa, men ändå :O(


  14. Jag läste vad du skrev igår också men jag visste inte vad jag skulle säga. Förstår att allt är hemskt och jobbigt just nu, men du kommer att ta dig igenom det. Det kan ju bara bli bättre. Alla gör vi våra misstag! *kram*


  15. När jag läser din ainlägg om detta får jag skuldkänslor, att om inte jag vara med så hade det här aldrig hänt…

    Jag är inte bra för dej…

    Twlight..


  16. Johanna: Jo kanske du har rätt. Kram

    Twilight: Ässh nu ska du inte vara sån, alla bestämmer vi själva, alla gör vi våra egna val.
    Kramar om dej :)


  17. Läser det Johnna skrivt..

    men om man gör samma misstag efter misstag.. om och om igen..


  18. Twilight: Ja svårt, jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller råda dej till. Kanske ska försöka ha kul utan alkohol eller nått :-)


  19. *kramar om*



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: