h1

Jag är rädd och bär på olust känslor.

februari 26, 2007

Jag är rädd, jag är rädd för att öppna dörren, jag är rädd och hoppar till varje gång telefonen ringer, jag bär på olust känslor. Barnens pappa bär på olust känslor som inte går att beskriva. Jag kan inte beskriva mina olust känslor lika lite som han kan beskriva sina.

Ibland får jag olust känslor som säger mej att något hemskt ska hända. Och de brukar aldrig slå fel. De finns där ibland, men brukar gå över efter en dag. Men mina har suttit i sedan jag vaknade igår. Lika så barnens pappa, de finns där och försvinner inte. Och jag vet inte vad de beror på. Ofta brukar vi ha dem samtidigt. Men denna gången är jag rädd, rädd för allt och det är inte likt mej. Inatt sov jag med kläderna på, inte heller likt mej, jag kunde inte slappna av. Jag vet att jag kommer att sova med kläderna på inatt för det känns som jag måste det, något inom mej säger mej att jag är tryggare med kläderna på.

Idag ringde det på dörren, det stod en okänd man i arbetskläder, kanske 40+ utanför, säkert inget allvarligt, men jag sprang och gömde mej och öppnade inte dörren, är det första tecknet på social fobi? Jag har haft det innan och vill inte ha tillbaka det. Allt känns så konstigt, det känns som något kommer att hända, något hemskt. Det känns som jag lever på lånad tid? varför? Mycket känslor, men hoppades att olust känslorna skulle försvinna, att endast ångesten skulle finnas kvar, Kanske ångesten skulle vara lättare att bära utan olust känslorna. Känslor som aldrig tyder på något bra..

Jag vet att jag inte kommer att svara i telefonen imorgon heller, jag vet att jag inte kommer att öppna dörren imorgon heller. Jag vill inte prata med någon, jag vill kunna välja de jag pratar med, jag vill inte träffa någon. Jag vill kunna välja de jag träffar. Jag bär på rädsla som jag inte vet vart den kommer ifrån. Jag har ingen anledning att vara rädd och orolig här hemma. Jag kan känna mej trygg här. Men ändå känner jag mej inte trygg, ändå känner jag mej mer otrygg än någonsin..

Om jag bara visste vad det berode på. Är det ångesten som tar över, är det ångesten i botten som gör att jag känner såhär? När försvinner ångesten? Fan vad jobbigt, jag måste sova, men hur ska jag kunna sova?

Annonser

9 kommentarer

  1. Ååå :(
    Vet inte vad jag ska säga.
    Känns så himla illa för jag känner mig så maktlös och jag vill så gärna göra något för dig.
    Allt du gjort för mig.
    Alla dina fina stöttande kommentarer.
    Även fast jag inte alltid orkat stötta dig tillbaka så har du skrivit något fint.
    Jag hoppas verkligen att ni har fel ang. eran olustkänsla.

    Stor varm kram till dig!

    ps! Fin du fått bloggen!


  2. ~M~: Men dina kommentarer räcker gått och väll till mej, bara att du finns och läser det jag skriver betyder mycket. Tack för att du tyckte jag hade fått det fint. Och jo, kanske det är så att det är ångesten som ger mej olustkänslor :)

    Kram


  3. Hej vännen

    Helt klart ångesten som gnager. Du vet att du inget kan göra tyvärr.

    Men ta dag för dag svårt jag vet men försök. Du kan inte påverka något förräns det är dax.

    Tror nä jag vet. du behöver prata med någon som kan förklara turerna, få förklarat vad som gäller.

    Tänker så mycket på dig.

    //Kram Carola


  4. Tack Carola, det känns lite bättre idag. Kram :)


  5. Säger som carola ”helt klart ångesten”

    Vi är två som går hemma och känner likandant nu ska jag säga dej. Du hörde ju hu rhusterisk jag va igår…

    KRAMAR OM LÄNGE LÄNGE LÄNGE LÄNGE..


  6. Twilight: Mitt börjar släppa lite nu, jag börjar gå sakta men säkert tillbaka till vardagen. Men det tar väll ett tag innan det släpper helt. Jag försöker intala mej att det inte kan bli värre än det värsta, och sen får jag ta det om det skulle bli det värsta. Om du förstår vad jag menar. Men ja, fortsätt be till gud om han finns *S*

    KRAM


  7. Usch, det låter jobbigt. Jag har ju alltid haft telefonskräck, svarar sällan i telefon och så. Men har märkt att det nu sträckt sig till epost. Jag behöver typ ta ett djupt andetag innan jag orkar öppna inboxen. Tecken på att saker inte står rätt till, antar jag.
    Hoppas det blir bättre för dig.


  8. Veronika: Ja jag håller med dej, det med epost har jag inte känt av en, men ussh hoppas det inte kommer heller :O
    Ja det får vi hoppas. :)


  9. Hmm, synd att du känner likadant som mig, för jag har heller ingen lust att gå ut längre. Om det gick skuller jag ge dig en riktigt lång och innerlig webb-kram!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: