Arkiv för 7 maj 2008

h1

Är det du eller jag som är dömmande?

maj 7, 2008

Något jag aldrig slutas förvånas över det är hur arga andra människor kan bli när de upptäcker att det finns andra som ser olika saker annorlunda än dem själva. Och framför allt hur lätt det är att skriva en massa saker om en blogginnehavare i kommentarer. När man inte känner personen eller står öga mot öga mot personen är det så lätt att dömma andra människor utifrån bara en text. Det är också så otroligt lätt att skriva nervärderande saker till andra. Man sitter där bakom sin skärm och skickar iväg nedvärderande saker till andra bara för att den personen inte råkar ha samma åsikter eller råka tycka likadant som en själv.

Något som också är vanligt är hur många försöker omvända andra människor till att tycka likadant som de själva istället för att helt enkelt förstå att man kan tycka olika. Att alla inte behöver tycka likadant eller se saken på samma sätt som en själv. Och när man försökt tillräkligt länge med att omvända personen ifråga så kastar den ur sej ett gäng nedvärderande ord i hopp om att den personen nu ska ändra sej. Istället för att helt enkelt låta bli att kommentera eller framför allt låta bli att diskutera. För mej ska diskussion leda någonstans, man ska kunna byta meningar utan att bli irriterade på varandra. Men vissa saker kanske man helt enkelt måste enas om att ”Ja vi tycker olika”. Men istället blir det irritation och man skriver, ”ässh henne kan vi inte diskutera med, hon vet inget, hennes beteende är psykotiskt”. Och allt detta kan vi se genom att bara läsa en av alla hennes åsikter. Den bedömningen kan vi göra genom att bara läsa ett enda inlägg från henne.

För här har vi redan bestämmt oss för att hon har sjuka åsikter och hon lever långt borta från verkligheten. När vi istället kan sätta oss ner 5 minuter och fundera på men hur hade världen sett ut om vi alla tyckte likadant. Och hade det egentligen funnits en mening med att diskutera med varandra om alla tycker att världen ska vara på ett sätt, eller just den händelsen. Då hade det ju inte ens varit roligt. Men jag kan inte förstå varför man alltid måste ta till hårda ord när man inser att vi tycker inte likadant om DENNA frågan. Men i nästa fråga kanske vi tycker likadant. Men det skulle vi förmodligen inte göra eftersom där i det inlägget i den frågan så bestämmer man sej för att den personen går inte att diskutera med för hon tex vet ingenting. Där bestämmer man sej för att den människan går inte att diskutera med för hennes åsikter och sätt att se på saken skiljer så mycket ifrån andras.

När det enda vi i egentligen behöver göra är att avsluta diskussionen på ett vettigt sätt och förstå att alla tycker inte likadant, alla ser inte likadant på saker. När det enda vi behöver göra är att förstå att alla människor är olika. Och om en del människor skulle lära sej att förstå det skulle det heller aldrig behöva lämnas negativa, nedvärderande kommentarer i bloggarna.

Men idag tackar jag för att jag tydligen både är psykotisk och fjortis. Nu har jag snart varit allt man kan vara. Och det måste väll vara enormt bra gjort av människor att ge mej den bedömningen på att bara läsa ca 100 skriva ord av mej. Och sedan skriver ni att jag är dömmande. Jo jag undrar vem är egentligen dömmande. Jag som har en åsiskt om ett ämne, eller du som kan se att jag är allt detta på bara ett inlägg? Så nå du eller jag?

h1

Jag blir fan mörkrädd!

maj 7, 2008

Jag blir mest arg när jag läser att Rödebypappan blev frikänd. VARFÖR? Hur tänker man? Han sköt ihjäl en annan människa. Han skadesköt en annan människa. (Heter det så?) Och han blev frikänd. Han DÖDADE en annan människa. Jag har skrivit om detta fallet tidigare och då fick jag mycket mothugg och är beredd på att få det igen, för i mina ögon får man inte skjuta ihjäl en annan människa, man får inte döda en annan människa och sedan gå fri från det. Även om jag inte anser att han skulle fått ett lika hårt straff som om du har ihjäl någon med planerat mord så är det fortfarande mord och det ska man inte kunna gå fri ifrån.

Han behöver inte betala skadestånd, fast han skadat en annan människa, och han får tillbaka sitt vapen och sin ammuntion. Hur kan man ge tillbaka ett vapen till en människa som anses som psykisk sjuk och som andvänt vapnet till att döda en annan människa med. Det anses vara utan uppsåt, hur kan man resonera att det inte var utan uppsåt när man skjuter ihjäl en annan människa och dessutom skjuter en annan i ryggen. När man skjuter någon annan människa i ryggen kan man knappast säga att det är av självförsvar längre.

Är det sånt här rättsystem i sverige vi ska ha? Att det är tillåtet att skjuta ihjäl andra människor och sedan kunna gå fria från det? Jag blir mörkrädd och förstår om detta överklagas. Jag förstår om pojkens föräldrar tar detta hårt. För hur det än är dog deras son!